Pendeln.

Bjöd mor på te igår. Grät och förklarade hur besviken och ensam jag kände mig. Jag kan släppa det nu för hon vet. Och jag hoppas att hon förstår. Jag är 24 år men hon är min mamma!

Min vän kom. Kanske femte gången vi träffades. Livet förändras snabbt, och långsamt. Jag vet inte var vi är. Eller vad vi är. Vänner.

Mor kom tillbaka. Jag fick prata i en timme oavbrutet för att förklara och bearbeta mina upplevelsen i Alpland. Hon lyssnade och förstod. Hon vet.

Syster kom. Pappa kom. Och vi bröt upp och åkte och handlade till tacos. Tacos, vin och ost och kex. Syster och jag fick äntligen den tiden vi behövde. Vi tittade på Sunes jul och somnade i soffan. Hon sov över hon mig trots att vi bor grannar och på morgonen duschade hon hos mig och jag lagade frukost. Min älskade syster. Hon är den finaste man kan tänka sig. Som skadar sig själv, mer än jag skadar mig. Vi ska överleva i Asien tillsammans med vår far. Det kommer handla om överlevnad. Och shopping!

Nu ska jag äntligen få åka till Staden och träffa mina gamla äkta vänner. Vi som aldrig träffas längre. De som bryr sig om mig jämt. De tänker på mig mer än vad jag tänker på dem. Jag ska gottgöra dem någon dag. Kanske från och med idag?