Krattläsare och surkart.

Det blir inget nyårsfirande på någon mysig ö. I "bokningsbekräftelsen" som far stolt visade upp stod: Tack så väldans mycket för ert visade intresse men tyvärr är vi fullbokade. Svårt att förstå den meningen på engelska? Tydligen. Jag läste inte så noga, jag tog bara förgivet... Bra där!

Och jag är sur och hugger på allt mest hela tiden. Fast syrran är likadan. Och jag vet inte varför. Vi är nog bara såna och kommer alltid att vara. De gör så mycket som irriterar mig. Pappa t.ex. ska jämt kolla på piratdvd:er och cd-skivor. VARFÖR?? Kvaliteten på skivorna är superkass och varför cd när det finns Spotify? Nej, damnit!

Det ska nog gå bra det här, vi kanske ska köra moppe imorgon. Vänstertrafik, mon dieu!

Annandagen.

Så kom självklart det stora ifrågasättandet.

- Fick du nåt igår eller?
- För det första har du egentligen ingenting med det att göra, men du kan ju gissa.
- Trodde du att jag skulle bli sotis?
- Nej, det trodde jag inte (allt handlar inte om dig?)
- Det verkade som om du trodde det?
- Ehm, okej, men nej...
Hade du roligt?

Sen svarar han inte mer. Du är ett stort egoistiskt pucko som tror att hela världen snurrar kring dig. Du var otrevlig på hotellet när jag försökte småprata med dig och hur konstigt var det då att jag tyckte att det var jobbigt att du går efter mig och mitt ragg? + att du ifrågasätter mitt användande av FB i Thailand. VAD har du med mitt liv att göra? Dålig attityd.

Juldagen

Det var länge sedan jag var ute på juldagen. Det blev visst så i förhållandet. Hemma betyder juldagen hemvändardag som på många andra ställen och vi som blev kvar är liksom glada att det är många som går till stadens hotell. I år har jag taggat i två månader inför denna dag. Och som alla vet är det sällan bra att tagga inför en utekväll på detta vis.

Jo, i år gick det ganska bra. Förfesten var helt okej, självinbjuden som jag var, och sedan vidare till hotellet. Lagom mycket dricka och jag kände att: Okej, jag kommer sova på vännens soffa. I'm a winner!

Eftersom jag ändå inte skulle följa med någon hem kunde jag ju ändå hångla lite... Ibland är jag ganska smart. Hade tre sms på morgonen och ett samtal som sa: Vart tog du vägen? Ring så hämtar jag dig. (Förlåt, men det var ju inte dig jag ville ha...)

På efterfesten råkade jag träffa högstadiets absolut modellsnyggaste person. Och han är fortfarande modellsnyggast. Vi började flörta och vips. Så var vi på väg därifrån. Det allra mest spännande var att mr X gick samtidigt, ungefär bakom oss hela vägen. Skitjobbigt eftersom han tar sig friheten att ständigt ifrågasätta mig. Men skyll dig själv, tänkte jag om honom. Samtidigt som jag visste att jag skulle få höra det tillbaka.

Och så tog den Modellsnygge mannen och jag en fyllekörning ut i skogen, fastnade i en snövall, fortsatte och sedan hamnade i ett litet torp med fem brajrökande människor. Jag älskar att hamna i helt oväntade situationer på helt oväntade platser. Vi sov på golvet i saccosäckar med gamla tunga täckten. Eller sov och sov.

Vi körde tillbaka vid lunch och han bjöd på jultallrik inifrån sin mammas. Och sen sov vi.

Jag är kär sa jag till min kompis. Hon sa: Du blir alltid kär. Jag svarade: Det stämmer, men han är ju så snygg... Och sa ingenting om hur han tog i mig.

(Nej, jag sov inte på vännens soffa denna gången heller.)

God Jul!

Faktiskt så hade jag en väldigt fin jul i år. Bästa på länge.

Upp tidigt för att vara färdig för avfärd kvart i åtta. Då väntade skinkmackor och chokladmjölk hos fasters nya familj. Och det kändes skönt att vara hos dem, inga interna diskussioner förutom lite mellan mig och pappa. Det är så konstigt att jag så lätt blir ovän med både mamma och pappa. Inte konstigt att jag blir ovän med dem, utan att det händer så fort. Det kan inte bara vara mitt fel...

Men vid elva stod det julaftonsgudstjänst i missionskyrkan på schemat. Den nya familjen är missionsvänner och jag är en gammal scout och det var julstämning att sitta där och få sjunga några julpsalmer och lyssna på ytterligare några. Och så tackar man inte nej till ögongodiset i manskören. Hårdrockaren, partyprinsen, buggaren och körsångaren, allt i en och samma person. He's hot!

En stund senare väntade mormor och morfars julkalas med min egna (riktiga, som vi säger, syster och jag) släkt. Anklagad för att komma för sent och pikar hit och dit. Det är hetsigt på något vis i familjen. Inte bara lugna och fina som jag önskar ibland, en familjen Tycon. Jajamen.

Inatt har jag fått sova nio timmar och nu väntar grötfrukost hos mamma. Klockan tio, men ingen kommer någonsin i tid. Ikväll är det party på hög nivå som gäller. Hotellet och klackarna i taket. Har laddat längre...

Pendeln.

Bjöd mor på te igår. Grät och förklarade hur besviken och ensam jag kände mig. Jag kan släppa det nu för hon vet. Och jag hoppas att hon förstår. Jag är 24 år men hon är min mamma!

Min vän kom. Kanske femte gången vi träffades. Livet förändras snabbt, och långsamt. Jag vet inte var vi är. Eller vad vi är. Vänner.

Mor kom tillbaka. Jag fick prata i en timme oavbrutet för att förklara och bearbeta mina upplevelsen i Alpland. Hon lyssnade och förstod. Hon vet.

Syster kom. Pappa kom. Och vi bröt upp och åkte och handlade till tacos. Tacos, vin och ost och kex. Syster och jag fick äntligen den tiden vi behövde. Vi tittade på Sunes jul och somnade i soffan. Hon sov över hon mig trots att vi bor grannar och på morgonen duschade hon hos mig och jag lagade frukost. Min älskade syster. Hon är den finaste man kan tänka sig. Som skadar sig själv, mer än jag skadar mig. Vi ska överleva i Asien tillsammans med vår far. Det kommer handla om överlevnad. Och shopping!

Nu ska jag äntligen få åka till Staden och träffa mina gamla äkta vänner. Vi som aldrig träffas längre. De som bryr sig om mig jämt. De tänker på mig mer än vad jag tänker på dem. Jag ska gottgöra dem någon dag. Kanske från och med idag?

Att säsonga.

Många regler kring vad man får och inte får göra.

Man får absolut inte ligga med gästerna. Man får ligga med en kollega, men det får inte gå ut över arbetet eller på något vis vara synligt. För att citera: "en perfekt avslutning på en perfekt vecka".

Den stora förändringen.

Jag hoppas att det är den som kommer nu.

Jag kommer att ta mitt pick och pack och på något sätt hitta mig en bostad i huvudstaden för att jag ska bli skådespelare. Just jag har blivit utvald. Och kommer börja ett nytt liv. Ja, till viss del. Det finns ganska mycket som jag vill ta med mig. Andra bitar som jag vill lämna kvar.

Marit Bergman - This is the year.

Krypande kommer det tillbaka.

Tio dagar utan någon egen tid alls. Två till tre timmars sömn per natt och ingen vila under dagen. Stress hit och stress dit. Föreläsning nu, studiebesök sen. Som en mardröm som helt plötsligt förvandlas till en underbar dröm. Vita snötäckta alper, kall god öl, underbar musik och fantastiska nya spännande vänner.

Alla vet hur det är att vara på en festival. Och att åka hem från en festival. Lika roligt som att vara där, lika hemskt är det att komma hem. Men denna gången var det ännu värre. På vägen bort fick jag skjuts hela vägen, på vägen hem skulle jag ta tåget hem. Inga problem där när jag väl hittade ett tåg i snökaoset. Bara att bussen hem från tåget gick fyra timmar senare. Ingen "kunde" hämta mig och ingen ville ta hand om mig. Jag som bara längtade efter att få komma hem och lägga mig i en soffa och bli klappad på. Ingen kunde ta hand om mig.

Mamma hade betydligt mycket viktigare saker för sig. Hon skulle nämligen hugga julgran tillsammans med sin nya manliga vän och hans barnbarn. Pappa kunde få hem mig, men då fick jag åka ytterligare en timme tåg för att sen bli hämtad av honom och hans nya flamma på tågstationen och sedan bli inbjuden på kaffe och fika och träffa hennes barn. (När jag inte sovit på en vecka och ständigt utmanat mig själv!!!) Tack. Tacktacktack för förståelse. Min syster har saknat mig och bett mig komma hem. Hon kom inte hem och har fortfarande inte träffat mig. Tack. Tacktacktack. Arbetskamraternas vindrickande och den strulige pojkvännen går före. Tack. Jag kunde inte komma på en enda vän förutom en som inte hade kommit hem från Stockholm än och en som var på väg hem och inte hade någon plats i sin bil. Mormor och morfar städade och bakade. Och trotsade mamma för att hon alltid hoppas på att de ska rädda hennes röv. Så jag hamnade emellan. Tack.

Ja, ensamheten har redan kommit krypandes tillbaka. Melankolin och likgiltigheten.

Rakt och snyggt.

Sådär. Tillbaka till frisören och rättat upp luggen.

I raka rader ligger också underställ och fleecetröjor. Hur mycket snygga kläder kan jag ta med? Kommer jag använda dem? Och vilken typ?

Syster, hjälp mig!

Dumma frisör.

Luggen är inte det minsta rak.

Och ryggsäcken är inte packad. Däremot svettade jag ner mina rena träningskläder med 8 km längdskidåkning. Tvätta igen! Men första träningspasset på ett halvår. Bra där!

God Natt.

Början närmar sig.

• Hemtenta inlämnad och sista seminariet genomfört. Skolan avklarad helt enkelt.
• Sista shoppingrundan förhoppningsvis sprungen. Inköpen avklarade.
• Frisören besökt och färgen påbättrad, luggen klippt och fräscha slingor ilagda. Håret avklarat.

Nu ska jag bara packa och fixa ordning lägenheten. Fira födelsedag. Och ge mig ut i längdspåret ikväll, som ett wild card.

Min lilla mor och jag.

Vi kommer allt närmare varandra.

Mycket självförverkligande och meningen med livet och änglar. Jag gillar det i lagom doser.

Idag fick jag dra ett inspirationskort. Eller, mamma fick göra det åt mig. "Döm inte". Nähä?? Nej, vem tusan mår bättre av att döma andra tänkte jag. Döm inte dig själv, säger mor.

Jag kan aldrig hålla mig.

Efter att ha varit inloggade samtidigt på fb ett tag utan att han skrivit gjorde jag det. "Haft en bra helg?" mest. Men så går det en stund och jag får en kommentar om senaste mötet. Hihi, fnittrar jag och blablabla innan jag skriver att jag tyckte att det var en riktigt bra början men hade väntat mig en fortsättning. "Jag var as trött". Ego. "Aja, det är inte hela världen" ljuger jag...

Tänk om det hade varit tvärt om?

Jag vet inte vem jag är. Eller vill jag inte stå för den jag är.

Hört och sagt på jobbet.

Ibland blir det så lätt fel.

En äldre kvinna, möjligen tant, handlade för etthundraåttiosex kronor och gav mig två hundralappar. Efter det frågade hon om jag ville ha sex. Jag förstod vad hon menade och jag svarade ärligt att ja, det vill jag. För det ville jag ju. Och så fick hon en tjuga tillbaka.

En kund betalade med kort men drog ut det innan köpet hade gått igenom. Han är vän med min far och vi brukar härja lite med varandra så jag var på honom lite extra och sa snabbt "du får inte dra ut den förrän det är färdigt!". Jag tror bara att det var jag som hörde vad jag sa, eller vad det hade kunnat betyda.

Lätt hänt. Sånt förgyller arbetsdagen.

Status just nu:

Fy fan vad jag är less.

Off to work men vill vara hemma och jaga bekräftelse. Eller vad vill jag? Snälla, skriv till mig så jag kan dissa dig. Men jag kommer inte att göra det. Jag vet.

Gårdagen, ja.

Så träffade jag pappas nya. Jag tar det lite med en klackspark när jag slutligen gör det. Hon känns inte som pappas tjej. Jag vet inte... Pappa är omogen. Men jag älskar honom för ibland kan man se igenom honom. Ibland.

Maten var väl som väntat - inte så bra. Och kvällen började segt. En såndär "jag måste dricka om det här ska bli roligt" och när väl dansbandet drar igång känner jag "nej, fy fan". Man måste helt enkelt vänja sig för att gilla det. Mot kvällens slut var jag i himlen fast ändå otillfredställd. Jag vill dansa med de duktiga killarna men som bara dansar med sina danstjejer. "Hey, se mig!" Men jag vågar ändå inte riktigt.

Istället förlöp kvällen med att jag mest dansade med min kavaljer. Och det var roligt, det var det. Vi hade väldigt roligt. Och alla hans jobbarkompisar trodde att jag var hans tjej. Och vi förnekade inte det. Hoppas vi hade lika roligt åt det båda två. Hoppas.

Jag vet inte vad jag känner. Viss oro över att han ska vilja något mer men så känner jag att det nog bara är en högst egoistisk tanke. Han har många tjejkompisar och jag vill vara ytterligare en. Bara det att jag nog inte är den som är nära kompis med killar. Jag har nog aldrig lärt mig det där. När vi dansar, när han står nära bakom mig i jackutlämningen.. Men så önskar jag bara att han var någon annan.

Vad har jag gett mig in på?

Jag somnade riktigt tidigt igår. Innan tio tror jag inte att jag har legat i sängen under hela hösten. Och ändå känner jag mig lite trött nu när jag kommit hem från jobbet och ska börja fixa i ordning mig inför kvällen.

Jag börjar mer och mer inse att det verkligen ser ut som en date ikväll men jag försöker ta det med en klackspark. För det känns inte riktigt som det passar mig. Jag sa det till mor någon vecka tidigare att det är konstigt att man inte faller för de riktigt snälla och roliga killarna. Det ska vara något fel (ju fler desto bättre?) på dem för att det ska vara intressant.

Nej, nu ska jag sluta vela och ha riktigt roligt ikväll för jag ser verkligen fram emot det!

En lyckad lördag?

Imorgon är det jobb som gäller 8-14 i lokala matbutiken. Snabbköpskassörska, javisst! Efter det är det hem och piffa och förbereda inför julfest. Inhalkad på ett bananskal men minst lika lycklig för det. En vän kommer vara min kavaljer och det kommer bli mycket spännande. Förutom julbord är det både discogolv och framför allt dansband. Jag ser löjligt mycket fram emot detta och jag älskar att bugga och med rätt danspartner är dirty fox en riktig höjdare. Dessutom är galejet i grannstaden, "fel" stad där man inte tillbringar många timmar. Extra kul.

Men. Calleth you - cometh I. Fast på fel sätt. Jag vill inte och ska inte. Men hör du av dig och kommer med bortförklaringar eller skämtar bort alltihop kommer jag vara ute på vintervägarna igen och snart stå utanför din dörr. Och jag är ju inte kär.

Fredagsmys.

Jag hatar ordet. Och grejen. Jag tycker att det är en ursäkt för par som inte orkar hitta på någonting roligt och det låter som om man gör någonting annorlunda mot torsdagen, eller onsdagen, eller tisdagen, eller... Det skulle vara chipsen då för vissa självbehärskande individer. Likadant för singlar som samlas hemma hos någon med hämtmat och utan inbjudan till någon fest. Men bättre ensam själv eller tillsammans? Och den lilla detaljen att ett chipsföretag slagit klorna i ordet gör det hela värre. Kan man inte bara umgås?

Min vän är i fjärran land och lever livet. Men det handlar inte om bitterhet. Och är alkoholen någonting att gömma sig bakom? Varför tycker jag att det är mindre patetiskt att åka iväg på en fest, eller inte till stan än att sitta hemma i soffan? Det handlar om att gilla läget, eller att helt enkelt trivas i situationen man befinner sig i.

Kvällen har tillbringats med mor hemma hos hennes väninna, i hennes nya familj, med barn åt alla håll och kosten bestod av den traditionella rätten tacos. Okej, det var gott och trevligt. Min syster är inte riktigt klok och det vet jag ju. Det gör bara ont att se att hon vill ge sken av att allt är frid och fröjd fastän det inte är det. Hon är värd allt det finaste.

Soundtrack.

Medan jag lyssnar på P3 Musik blir jag påmind om när de valde bort Lily Allen – Not Fair från spellistan. Aa, vad besviken jag blev! Jag tycker att den fortfarande borde spelas, minst en gång om dagen. Just idag tycker jag den passar extra bra.

Jag hade den dessutom som ständigt soundtrack tidigare.

Torsdagsmys.

Äntligen. Typ.

Jag har nog lite tjatat mig till gårkvällen men aldrig att han skulle träffas om han inte ville det själv. Yes, och så lurad jag känner mig.

Torsdagsmys annonseras på fejjan och jag ler åt tanken att ingen fattar. Tända ljus och täcke i soffan. Jojo, men inte bara. Så fort jag kommer dit försvinner allt mitt mod och jag sätter mig fånigt bredvid, igen. Jag som denna gången skulle ta honom med storm? Dryga timmen efter TV-tittande tar jag initiativet, igen.

Ingenting.

Vad fick jag ut av kvällen? Ingenting. Lurad. EGO!

Nytt kapitel.

Om en vecka far jag.

Kanske blir det bara tio dagar och ingenting mer. Kanske blir det till någonting större. Någonting mer.

Tio dagars utbildning till reseledare, ett yrke som livegen som jag förstått det. Kanske kan det vara nåt för mig, det. Eller ska jag bli skådespelerska! Många möjligheter ligger i framtiden där rädslan finns att jag fortsätter på universitetsutbildningen i mitten av januari. Jag bestämmer ingenting nu.