Ögonblicket.

Fullt med poliser på Strandvägen. En lastbil hade kört ner spårvagnskablarna och det var ett herrans liv.

1. Jag såg inte en enda ful polis.
2. Folk är dumma i huvudet. Trotsar avspärrningar och förstår inte varför poliser blir arga, de skulle ju bara gå över till andra sidan.

Verkligheten.

Jag har svårt att tro att det är sant. Varje dag till jobbet cyklar jag längs Valhallavägen, förbi den fantastiska Stadion och under lindarna. Mina löpar-/gångpromenader har gått längs Narvavägen, ner på Djurgården och förbi Kaknästornet på Gärdet. Jag tar ettans buss precis utanför porten ner till stan på tio minuter (om det inte är trafikstockning). Jag har svårt att tro att det är sant.

Panik.

Jag kände hur den kom krypande. Nej, fel ord. Ett slag i magen. Men jag satt i kassan och kunde manövrera bort den.

Jag tittade nämligen på kvittot på skärmen och såg datumet. 2011-06-29. Det är ju så, man hinner inte riktigt med och dagarna bara går. I dag är juni slut. Slutslutslut och kommer inte tillbaka förrän nästa år.

Jag är alltid likadan. När löven börjar slå ut och det är sådär härligt skirt ljusgrönt är min andra (snabba) tanke efter att ha beundrat det: De kommer snart att falla av. Jag tror mest att det är för att skydda mig själv och påminna mig om att det inte är för evigt och att jag ska passa på att njuta och ta vara på varenda dag. Men så går dagarna ändå och, ja, helt plötsligt är juni slut.

Dumma mej - check.

Det kan ha varit den bästa animerade film jag sett. Helt fantastisk och charmig. Denna gången somnade jag inte!

Dumma mej - check. Jag har shoppat igen. Aj då. Men snygga kläder på rea och dyrt schampo och balsam. Men jag behöver fortfarande ett par jeansshorts. Dumma mej.

Natt.

the Tourist - check.

Märklig. Men bra.

Åh. Så fint. Jag undrar vad. Vi får aldrig veta. Jag gillar att min roomie pratar i sömnen.

Sumpmark.

Och jag är fast i mitt satans Facebookträsk. Klick. Klick. Klick. Nä, det hade inte hänt nåt nu heller. Slut' upp! Logga ut och gör nåt vettigt.

Är med TV.

Nu är vi med TV, en riktig TV, kanske 28" stor fet tjock-TV. Och den har i sann TV-anda bara stått på i rummet utan att någon tittat på den. VARFÖR? Jag ska ta med min DVD hem hit, hemifrån. Och så ska vi bara titta på film. Eller, jag, i alla fall.


Resan hem med TV:n var en resa även denna gång.
Jag har hittat en TV. Med TV-bänk. På Gärdet. 50 spänn.

Nytt SMS.

Jag tänkte vi hämtar den till fots. Hämtar inte bilen för det.

Nej, det var ju inte så långt visade det sig. Inte ens en kilometer. Jag föreslår ändå att vi kollar upp busshållplatser. Visst, tre bort så ligger det. Fine! Väl uppe är den större än vi trott, tyngre än vi trott. Och TV-bordet är en hel byrå. Typ. Efter långt kånkande och ytterligare kommentarer och blickar, så är vi hemma. Och har en TV. Femti spänn!

Staden har drabbats av värmebölja.

Istället för att ligga och blunda en hel natt har vi istället sovit. Det. Var. Skönt. Jag har betalat räkningarna. Det. Var. Skönt. (att ha pengar kvar.) Vi ska köpa en TV med TV-bänk. För 50 spänn. Det. Är. Skönt.

Och jag är förvirrad över var jag bor, rent teoretiskt. Rent praktiskt är jag säker. Jag är skriven på ett ställe, får posten till ett och bor på ett tredje. K.a.o.s.

Jag är grym.

Första löppasset på en månad.
Nästan 7 km.
Och ändå 9.68 i snitthastighet.

Jag är grym.

En annorlunda studiecirkel.

Oo. Oo. Oo! Jag började fundera över vad jag egentligen gjorde i går. Och kom ihåg att jag hade en toppendag.

Efter arbetet gick jag till min kusin och fick Bullens pilsnerkorv i bröd och pulvermos. Vi skulle gå till parken och gunga men eftersom vi fick henne till att sova (måste sova orka, som hon sagt) gick vi på en Riktig Söndagspromenad. Gick runt kvarter efter kvarter i en skönt folktom stad och kollade in lustiga namn på butiker och restauranger (vad sägs om restaurang Skvallerhörnan och frisörsalongerna Rätt vågat och Atmosp-hair?), kollade på bilar och i skyltfönster. Verkligen bara så sakta som morbror och jag kan. När det slutligen var dags för terminens sista studiecirkel med klassen var vi bara tre stycken - och kom inte in. En av grabbarna kläckte den briljanta idén att vi istället skulle gå till Inferno Online och spela. Neej, sa jag men var inte svårövertalad. Efter en seg halvtimme med Battlefield övergick vi till Counter-Strike. Och sandyB4tt1e strikes again. Moahaha.

Man mår rätt dåligt i luften där och 24(64?)-åringen i mig tyckte att det var skönt att komma ut i friskluften efter en timme. Söndagen avslutades med spagetti och köttfärssås väl tillbaka hos kusinen och sen somnade jag som sagt till Dumma mej, igen.

Och i dag.

Ja, till Dumma mej har jag somnat två gånger nu, i lördags natt och i går kväll. Fast då i morbrors soffa. Tredje gången gillt i kväll? I dag var femte dagen i rad som jag jobbade och jag är trött. Det är väl inte så mycket men jag sover så lite. Och i dag är det jättefint väder. Verkligen jättefint. Och jag måste betala räkningarna. Precis som alla andra. Och boka biljett hem. Kanske en löprunda först. Och städa undan alla mina grejer. Måstemåstemåste.

Baksidan av komboskap
=
någon annan drabbas av ens oreda.

Jag tycker om att arbeta. Kanske för att det har gått bra nu. Jag tycker kanske inte om motgångar. Och så är jag jämt och ständigt sötsugen. Jävla sötsug. Stopp.

Och så funderar jag över om det är idioter som sitter i bilköerna eller om de faktiskt har en fruktansvärt bra anledning till att köra (sitta i) bil i stan och inte åka kollektivt. Och konstaterar att jag älskar min cykel Karin.

Småkakornas afton.

Detta är nåt av allt det härliga med comboliv. Jag bullar upp för en äkta sill- och potatislunch samtidigt som det äts upptinad korv stroganoff på andra sidan bordet.

Sill och potatis. Okej, inte den mest avancerade maten men det är mycket plock och delar för att det ska bli komplett, och det var så värt det. Perfekt kokta potatis, precis hur mycket gräddfil som jag vill ha och en hel burk med sill - bara till mig! Gott!

Efter maten bar det av till morbror med familj för att mötas av en ropande tvååring i trapphuset med ett stort leende. Det stavas k-ä-r-l-e-k. Hon är fin, hon. Och efter läggdags åt vi småkakor med mjölk (Lova hade också bakat kakor) och kollade på King's Speech. Och, ja, den var Bra.

Nu ska jag somna till Dumma mej. Hej.

Händelserik dag.

All good things - check
Sill och potatis - check

Kom ihåg!

Glöm inte att lyssna på Facit. Gör det igen. Och igen.

Engdahls kulle.

Så här på midsommardagen ska man sitta på Engdahls kulle och äta våfflor på en filt, dricka en liten kanna kaffe och kanske en läsk om man är extra törstig dagen till ära. Man ska titta på barnen som dansar kring midsommarstången och sjunga med i sångerna till dragspelet. Man ska spela minigolf på den snedaste minigolfbanan i hela södra Sverige (K-märkt!) och gå upp i utsiktstornet, ända upp om man vågar. Engdahls kulle har ändå stängt för gott så att jag sitter i sängen under täcket och tänker titta på film efter en förmiddag på jobbet gör ingenting.

Skålen med lösgodis kom visst inte med på bild.
Min viktminskningskampanj måste få en omstart.

Förväntningarnas afton.

Midsommar blev väl ungefär vad man kan förvänta sig av en midsommar. Faktiskt.

Gräddtårta.
Jag fick ha klänning på mig.
Mer blommor i håret.
Gemensam matlagning.
Perfekt glöd när grillningen är över.
Drinkar.
Glass och jordgubbar.
Vänner.
Myggor.
Utesittarhäng till efter midnatt (när jag gick hem).
Och en liten nattamuffins.

Som var precis lika god som ryktet sagt.

Vår nye knubbige vän med alldeles för få ingångar.

Vi måste ha varit ett märkligt ekipage, TV:n och jag. Under midsommarfirandet blev jag med TV, den lilla knubbiga 14". Jag gick, åkte tunnelbana, bytte på självaste centralen, åkte tunnelbana igen och gick sista biten. Jag hade kramp i armarna efter 150 m men det är ju sånt som går om. Det som inte gick om var blickarna och kommentarerna, främst på utrikiska. Television är liksom det samma på många, för att inte säga alla, språk. Till och med små konversationer uppstod.

Väl på första tunnelbanestationen kollar jag in TV:n lite mer noggrant för att upptäcka att det inte är några andra ingångar än för antennkabeln. Jag tycker nog ändå att det var värt själva uppståndelsen. Nu måste bara vi bli av med den också. Undrar vem jag ska lura.

Tänk er gretchenflätorna med blommor, klänning och leopardcapen som komplement. Bättre kan det inte ha blivit när jag drog fram min lånetelefon som 2005 (faktiskt) recenserades som lättviktaren med mycket bang for the buck. Jajamen.

Jag är bjuden!

Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!
Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!

Jag är bjuden på grillfest. I Åkeshov!

Jag kommer alltså inte att
sitta hemma och titta på film.
Tackålov - min självbild är räddad.
Laxen här kommer jag.

Jag bjuder.

På den picnic på Skansen som jag inte kunde följa med på bjöd jag på gräddtårta i form av cupcakes. De sägs ha varit suuper.

På jobbet har jag bjudit på denna midsommarfrilla, en klassisk gubbröra och småkakor. Mina två fikaraster i dag har med andra ord bestått av knäckebröd och gubbröra, det var ingen mer som gillade det.

Midsommarafton är här.

Det är bara så det är. Det finns vissa dagar som är värre än andra att vara ensam. Det känns helt sjukt när man helst av allt bara vill vara kvar på jobbet. Där finns ändå andra. Och man kan skylla på att man är på jobbet.

Jag är en så sjujäklans högtidslady till på köpet. Jag älskar helgdagar och traditioner. Nypotatis, laxåägg, julskinka. Jordgubbar, fjädrar, gröna barr. Fast mest av allt myset och hänget.

Jag kanske ska åka och grilla i kväll och jag börjar visst inte förrän klockan åtta i morgon. Nu ska jag dricka lite Herrljunga jubileumscider med smak av ros. Det är midsommar.

Midsommarafton nalkas.

Jag ska stiga upp om lite mindre än sex timmar. Vad passar väl då bättre än att inte kunna sova för att man ligger och funderar över vilka ingredienser som ingår i gubbröra?

Istället för att jobba 7-12 imorgon jobbar jag istället 7-17. Typ. Ja, varför inte liksom. Så jag ska banne mig njuta av midsommar på jobbet istället. Koka ägg när jag gör mig i ordning imorgon och så svårt är det väl inte att svänga ihop en gubbröra på jobbet? Jordgubbar måste vi väl också få äta?

Jag som älskar midsommar.

Torsdag.

Ja, det är fortfarande grått ute. Men efter att jag kommit på att det är löning i dag och funnit ut att den var nästan tre gånger högre än jag väntat mig så firade jag med att äta en riktig frukost.

Men det menas inte mina shakes som jag kör på sedan tre veckor tillbaka och som gett mig det resultat jag väntat på. Lättare och mindre sötsug (yea, right, men det är sant).

Nu ska jag köpa ett SL-kort. Yea.

Kristina från Duvemåla är mitt soundtrack och jag går omkring med konstant gåshud.

God morgon.

Nej, det enda som är gott är mitt bröd och svaret jag fick på morgonbrevet som jag skrev i natt. Bland annat benämns mitt bröd som ett från en gotländsk lanthandel.

Jag ska cykla och hämta en lånetelefon vid Kungsbron och i dag regnar det som aldrig förr. Det går inte att köpa biljett kontant på bussen och sms-biljett är liksom lite kört. Det ironiska är dessutom att jag ska hämta mina regnkläder på posten idag. Det kanske blir några kakor till.

Nyttigt i natten.

Nu när jag ändå sitter här och mumsar på min ljumna ostmacka kan jag inte låta bli att även lägga ut bild på mina fina brön. (förlåt) Eller limpor. Jag lyckades provsmaka en av var kaka men brödet har jag ätit tre och nu fyra stycken skivor av. Jag är stolt och nöjd över mitt bak.

Nu är dagset slaget för sängdags. I morgon ska jag jobba på kvällen. Till åtta. Kanske till elva. Jag vet aldrig riktigt. Sen ska jag jobba fredag morgon, lördag morgon och söndag morgon. Fyra dagar i rad för en sån slacker som mig kommer inte att bli lätt. Och jag är nog så pass frisk nu (efter tre (nästan fyra!) veckor) att jag kan börja springa igen. I morgon?

Min personlighet är satt på pränt.

Jag hittade ett test hos Wawavoom och ville så gärna ha exakt samma svar på testet som henne. Jag tänkte att banne mig vad jag ska svara ärligt och hoppas på det bästa. Inte en chans tänkte jag också (angående svaret) men se där. Samma svar fick jag trots mina ärliga klickar.

För är det nåt som jag inte ser mig som så är det entusiastisk, kreativ och idealistisk. Kan göra nästan allt som intresserar mig. Socialt begåvad. Måste leva mitt liv i enlighet med mina värderingar. Entusiastisk inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibel och öppen för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Inse fakta, darling, och sluta slå på dig själv. Du kan bli skådespelare, journalist, skribent, musiker, konstnär, konsult, psykolog, entreprenör, lärare, personalvetare, politiker, diplomat, TV-reporter, marknadsförare, forskare, säljare, artist, präst, PR-ansvarig, sociolog eller socialarbetare.

Varifrån testet är och hur många olika svar som kan ges eller hur det är utformat har jag ingen aning om. För se, jag blir uttråkad av detaljer.

Den galna kaktanten.

Och så fick jag äntligen användning för mina fina kakburkar som jag köpte i Thailand och hade ett sjå med att frakta hem i resväskan.

Småkakor med kanel.

Småkakor med hallonsylt.

Och de lite lätt brända kokostopparna med sin chokladkamouflering.

Nu sitter jag och spänt väntar på om sirapslimporna kommer bli nåt att ha. Och när ska jag hinna äta dem?

the Making of...

syltkakor, kanelkakor och sirapsbröd.

Ja, jag har blivit galen.

Det fina i nu.

Det fina i att cruisa en liten runda innan man styr cykeln till affären. Att ha väntat hela dagen med att gå ut och inte kunna bestämma sig för om man ska ha dåligt samvete över det eller bara strunta i det och njuta av det är sjukt fint runt omkring och doftar gott av jasminbuske. Och just i den sekunden bara strunta i vad man borde och bara njuta.

Det fina i att ha den goda intentionen att dricka Herrljungas jubileumscider med viol- eller rossmak under midsommarhelgen. Att köpa en dyr mangojuice med gott samvete eftersom två öl ändå hade kostat mer. Och att jag ska ge mig på att baka bröd.

Det fina i att ha fina minnen från förra midsommaren. Finafina.

Tankar på att gena.

Men halva nöjet ska vara vägen. Och nu sitter jag här med min kopp nybryggda kaffe och visst är den värd arbetet.

Och jag väntar och väntar. Vi leker old school. Min mobil går inte att ladda och krigardrottningen har inga pengar att ladda sin telefon med. Därför är det bara att vänta. Vänta vänta vänta. Någon gång kommer hon.

Jag har satt på extra kaffe för att ha under dessa väntans tider.

Inte för att jag gillar kokos.

Som små mästerverk.

utan för att ingredienslistan matchade mitt skafferi. Och jag inte vetat vad jag skulle göra med min ärvda påse kokos. 50 grader fel på ugnen halva tiden gör att de kommer att må bra av att få sin bakdel doppade i choklad. Mest för syns skull.

De som bör gilla gillar.

Nu sitter jag här med mina kakböcker igen. Ska det bli småkakor? Eller rågbröd?

Och jag sitter och är äntligen nöjd med min facebookstatus igen.
det enda jag gör är att snora, jonglera och baka kringlor

inte så länge till

Resultat.

Goda.

Kringlor från Småland.

Nu återstår det att se om de kommer bli precis så goda som de ser ut att vara på bilden. De ser absolut inte likadana ut så resultatet är osäkert.

Jag har gått i två dagar och funderat på vad jag ska baka. Småkakor. Danskt rågbröd. Sätta en surdeg. Havrekakor. Kanske bullar. I dag kom kringlorna till mig.

Bara gör't.

Det känns som att det är dags att börja jobba snart. Tisdag och ännu en dag där vi bara såsar runt i vår lilla lägenhet. Kvinnan med heltidsjobb snorar ikapp med mig själv och när hon tar midsommarledigt, ja, då börjar jag jobba. Som det alltid varit, i alla tider.

För en halvtimme sen plockade jag fram alla mina viktiga papper och har de i mitt knä. Ja, det är så det brukar bli. Duktig nog att ta fram dem och så kommer jag inte så mycket längre. Är det dags att överraska mig själv? Gå ett steg längre? Få kontroll?

För vem?

Det är svårt att veta varför man gör saker ibland. För sin egen skull eller för någon annans?

Magkänsla. Självkänsla.

Styrka

Sett i kväll.

Otaggade drog vi på tisdagsfika på en måndag som definitivt kändes som en söndag. En upptakt tillsammans med delar av klassen för den Londonbaserade fysiska teatergruppen DV8:s Sverigebesök. Andra var definitivt mer taggade än vad jag var.

Väl i de mjuka fåtöljerna stiger förväntningarna för att sedan känna hur extremt trötta ögonlocken blir och jag rycker till sådär som man gör när man somnar till. Föreställningen handlar om islamofobi och skådespelarna håller som en föreläsning på engelska. Med min ovana att lyssna på engelska utan att ha text hänger jag inte riktigt med och efter att ha väckt grannen en gång somnar jag själv en stund.

När jag vaknar till ser jag det vackraste på hela föreställningen och lyckas efter det hålla mig vaken under den resterande delen. Det är ändå fantastiskt att se. De är så starka. Det är så artikulerat.

När jag blir stor ska jag vara med i DV8.

Vi fikade.

I dag har vi haft hantverkare i lägenheten som skulle kontrollera renoveringen av fönsterna. Vi var tvungna att bestämma vilka vi var. Varför vi var här. Vilka syskonen är. Vad jobbar han med egentligen?

In kom de under vår frukost och gick snabbt igen. Funderar man överhuvudtaget över relationer när man besöker lägenheter och besiktar fönster och det sitter två kaffedrickande tjejer och en kille i ett kök i en liten etta med en större och en mindre säng i rummet klockan elva på förmiddagen.

Kanske fikade vi.

Grönt.

Ja ja ja. Så här vill jag ha det! Jag som tycker att Elle Interiör är en skittidning. Fel fel fel.

Utveckling och inveckling.

När jag var själv under eftermiddagen, eftersom jag mer eller mindre tjurade ihop på grund av min mobilladdare och inte följde med på klasscirkeln, så gick jag igenom bloggen och läste vad som hänt under vintern och våren. Det är fantastiskt hur mycket som hänt och hur mycket går i cirklar och återkommer eller knyts ihop utan att man tänker på det.

Att sommarlovet skulle bli bra hade jag förhoppningar på men jag trodde aldrig att det skulle bli som det blivit. Att jag skulle sitta i den smala sängen bakom/framför bokhyllan på Gärdet.

Kaoskvällen delvis utan kontroll.

Ja. Helgen har varit minst sagt kaosartad. Igen. Först kunde jag inte bestämma mig för om jag skulle stanna i Stockholm för att fira darling-D's B-day eller åka på skogsfest i.. skogen. Den var sjukt rolig förra året och det har gett mig stora kval. Väderleksrapporten signalerade kraftiga skurar i söder och jag jobbade sent dagen innan så halvt medvetet föll hemresan i glömska.

Fredagen ägnades istället åt reashopping på hög nivå med nya favoritplagg som jag aldrig kommer att ta av mig. Lördagens festligheter slutade i starkstarka kaffedrinkar, ett sent McDonaldsbesök med resultatet kontokort, körkort och diverse medlemskort och ny SL-remsa i soptunnan tillsammans med skräpet och sänggående först framåt sju efter timmar sittandes i fönstret. Helt enkelt en kaoskväll precis så underbar och kaosartad som den ska vara.

Den regniga söndagen har varit en enda dimma. Sova sentsent och äta bananpannkakor till frukost framåt tre. Mobilladdare ur funktion och än mer kaos. Tacos med mina roomies och senare kladdkaka med kaffe. Och kärlek rakt igenom.

Ångestmakerska.

Det har hänt så mycket att jag behöver skrivaskrivaskriva. Det är bara svårt att få tiden och ron. Temat för den senaste veckan har dock varit mitt ångestframkallande hos män (pojkar) som då givetvis smittat över till mig.

Lägg ner!

Published with Blogger-droid v1.6.5