Får jag.

Fan, jag skulle ju inte alls fastna med gitarren, utan jag skulle ju kolla på en film som jag hyrt. Möte i Toscana. Den är säkert skitbra, men här sitter jag och tar öppna ackord och känner mig som en världsstjärna. Inte alls, men jag kan sjunga sakta sakta till mina knackiga ackord. Och känner mig... stolt. Får jag. Min visa till Vis- och lyrikkvällen i december. Min dikt har jag också hittat! Två finfina dikter, från 20-, 30-talet tror jag. Nu är det bara en monolog av Strindberg som jag ska hitta och lära mig utantill, till på måndag.

---

Snart är det dags att jobba igen. 12-20 i dag och 7-17 i morgon. Behöver sömnen, för att vara pigg till i morgon eftermiddag då jag vill ut och springa en runda. Första intervallpasset i dag kändes så skönt! Jag älskar att jag kommit igång att träna.

Det ska bli spännande att jobba. Ska jag ge ut mitt nummer, eller inte? Jag blir alldeles för nervös. Det är trots allt uppenbart en flört. Helt klart. Varför gjorde jag det inte i dag, eller, varför var det så lång kö just då. Hm. Jag kanske inte borde...

Ny hobby.

I dag köpte jag en gitarr. Min första. Jag har sagt att jag ska köpa en gitarr sen i våras, i dag kändes det som att det var rätt dag att göra det. Sådär tio minuter innan Jam stängde. Jag har inte kollat kontot. Inte räknat på budgeten. Bara att det kändes som en bra dag i dag.

Det svåra är bara att lägga den ifrån mig nu när jag efter sju svåra år lyckats stämma den med hjälp av appar, Youtube och hemsidor. Jag har också spelat min första låt ikväll (förutom i feel it in my fingers): Good Riddance. Punkpop for life!

Nu!

Jag visste att jag skulle åka limousinkaravan. Inte att det skulle vara från en retreathelg.

Andra dagen.

Det uppstår en märkvärdig relation mellan människor som läser varandras självförfattade begravningstal för varandra, och som man läst sitt eget högt för.

I kväll är det fullmåne. Kristallskålarna vibrerar ännu och min mage är full av god vegetarisk mat. Några timmar kvar i fridens näste för att ta med mig en uppfylld verktygslåda med mig hem.

Okaos.

Okej. Okaos.

Än så länge är det inte ett endaste kaos. Lugn och frid, god vegetarisk mat och discodans. Ja. Discodans. Haha. Abba. Trance. RnB. Och indianskt. Så skönt, roligt, svettigt.

Nu ska jag ägna resten av kvällen, tidiga natten till att rannsaka mina styrkor, färdigheter och naturliga talanger. Hujedamej.

Änglagård - den sista sommaren.

Jag vill inte gå av tåget för då är jag framme och jag vill inte. Änglar och inre ljus. Jag är inte mottaglig. Inte nu. Inte med mamma. Jag tror på riktigt att det kommer bli kaos. Jag vill inte.

Snurr.

Det är svårt att sova när tankarna sätter fatt. Jag har så svårt att släppa rädslan av att inte komma iväg. Och att jag inte kommer att kunna göra allt i livet, som jag vill. Frankrike. Familj. Läkare, i Sverige/Polen? Vad vill jag egentligen med teatern, och mimen?

Och mitt i natten ligger jag och funderar över glosor jag kan använda när jag står på mitt extraknäck på vischan och säljer baguetter.

Jag tror att jag ska försöka sova ordentligt nu. Upp tidigt för att hinna springa innan jobbet och efter 5h i kassan bär det av mot hemlig destination för en helg med mor och syster. Tåget går 15.00 - det är det enda jag vet. Och att jag ska ha med bekväma kläder. Hua. Blir nog bra. Kanske.

Croissanter och böljande lavendelfält.

Nej. Jag vet vad jag måste. Det finns inga alternativ.

Frankrike - du måste bli min.

Efter en härlig frukost på Petite France, som tog slut alldeles för fort (och då menar jag både maten och själva pratet och tiden), är jag än mer fast besluten. Det är någonting magiskt. Och om det sen i verkligheten inte är lika magiskt, nej, men låt mig då upptäcka det och få leva i verkligheten. Drömmen kommer alltid att finnas där och inte som en sån där härlig dröm som är fantastisk att fantisera om utan en sådan som jag alltid kommer att ångra att jag inte provade på. Min dröm om Frankrike växer sig bara starkare och är intensivare än jag någonsin trott att jag skulle drömma om något land.

Jag ska göra mitt bästa för att verklighet blir dröm och att dröm blir verklighet till våren.

Lillördag!

Helvete att jag alltid ska ta det för givet som jag inte borde, eller är orolig över sånt jag inte behöver. Ta det lugnt och låt det komma, eller låt det gå. Ta det lugnt. Live and let go, eller hur var det? (jag väntar på sms)

Jag skulle ju bara hem och springa intervaller efter Cheep Mondays modevisning ute på Aspudden. Vi hamnade på Berns med pressbussen, och slutligen på ett thaihak med en stor stark (istället för det planerade fashion week-vinet), kycklinggryta och en New Castle. Ett thaihak som senare förvandlades till sportbar och sen vidare till Ayia Napa. Vi flydde och i morgon ska jag äta frukost U-T-E. Och jobba. Augusti är fint.

När ska jag träna..?

Gamla klädtrasor.

En anledning till att jag verkligen vill gå ner i vikt och bli mer fit är att jag vill komma i och se bra ut i klänningar som dessa! Kvinnor var så smala förr och de flesta fina klänningar, och kjolar, kräver att man är lite mindre. Tyvärr finns det ju inte flera storlekar att välja på när man hittar en vintageklänning... Eller, det är ju det som är tjusningen. Och det finns så många vackra...!

Och det känns som att det funkar att äta lite mindre, och bättre. Jag har märkt att jag faktiskt kan gå ner i vikt, utan att offra mer än glass, godis, efterrätter, chips, choklad, megaportioner... Alkohol! Mjo, jag fuskar ju lite (med både det ena och det andra) men jag är helt klart så mycket bättre än tidigare. Varenda liten kalori räknas, för motivationens skull - min nya vän.

Den bästa av somrar.

Sommaren började så bra - lyckligt och galet. Sen försvann juli i nåt jobb-, ofas- och känslo(hos någon annan)kaos. Augusti känns dock som återgången till Den lyckliga sommaren. Emmabodafestival fick inleda som avslut på juli, Ölandstripp och klippbad, grillkväll och så måndagsöl helt spontant med min älsklingsroomie.

Det är så fantastiskt det där att kunna gå ut och ta en öl på Söder, tillsammans, på en måndag. Prata om en massa bra, roliga, dåliga och tråkiga grejer. Jag vill att det aldrig ska ta slut. Snart är det september och om sex dagar börjar skolan.

Mystieriet.

Det är konstigt att kärlek, eller vad det nu kallas, ska handla om att dra och trycka. Först känns det så på och man vill säga stopp, sen vill man inte annat än dra när det där trycket lättas upp. Kan det finnas någon mening bakom detta ständigt uppkommande problem?

Fredag.

En sjukt fin dag.

Klippor. Bad. Sol. Bad. Baguette. Cykel. Löpning. Sol.

En sjukt fin dag.

Pettson och Findus.

Hemma hos Pettson på Gröna Lund var vi länge, Lova och jag. Vi tyckte nog att det var lika roligt båda två.

Där fanns snickarbo'n, precis som hos Farfar.

Där fanns en skrivmaskin, precis en sådan som Farmor jobbade med.

Det fanns slagverk att spela på så Far hade blivit stolt om han hört.

Vi var kreativa, precis som Mor, med fotografier som Muckorna hade klippt sönder, för Finus har då aldrig klippt sönder några foton.

Och så var Lova lite avundsjuk på kusinens fina festivalband, vilken tur att det sitter fast för hon var aspirant. Hon kommer just bli en fin festivalbesökare när hon blir stor. Och sekreterare, batterist, konstnär och snickare.

Grus.

Efter den jobbigaste fyrakilometerslöpningen ever och en eftermiddag på soliga Grönan hade jag ett ton grus i ögonen. Att jag dessutom blev tillfrågad om jag möjligen ville jobba 2,5h extra gav ingen energikick. Girigheten tog över och vips har jag mer pengar i fickan, den tjugofemte augusti. Jag överlevde ändå, och klarade till och med av passet utan att somna en enda gång i kassan. Sista timmen åt jag mig igenom. Cashew is my saving.

Imorgon blir det klippbad på Liiidingö, som om jag inte hörs mer så vet ni ungefär var ni ska leta.

Garagelek.

Jag firar morfar lite extra med två underbara bilder på honom och hans favorit sondotter (på delad förstaplats på dotterdotterlistan finns givetvis jag och syrran) från nya favoritplatsen - garaget. Precis som han leker med lilla Lova i dag lekte han med oss när vi var små. Lyckliga Lova och lyckliga morfar.

Låt där vara hopp.

Sådär ja, dödens runda på dryga fyra kilometer är avklarad. Gröna Lund och morfars 74-årsdag väntar. Fint väder och inte ett moln på himlen. Ska detta bli en bättre dag?

Som ett litet barn.

Jag insåg vid sängdags att jag tappat min bikiniunderdel under cykelfärden i går. Jag trodde att jag glömt den hemma så letade inte så noga utan tänkte att det löser sig, den hänger hemma. Ledsen som ett litet litet barn, och tjurig, blev jag när jag förstod att den var borta för det var min bästaste bästaste bikinitrosa. Man får ingen snygg bränna i den och den korkar nästan aldrig men det var den finaste jag ägt och som jag inte bytt ut när nästa säsong börjar. Så, nu börjar jakten på en ny... Augusti är ju inte slut än.

Sitt fint.

Jag är bara trött på allt.

tråkigt att vara kvar
tråkigt att lämna
tråkigt att åka
tråkigt att inte åka
tråkigt att vara och att inte vara

tröttast på jobb, ledighet, bara vara och att vara för mycket.

trött på bostadshets, jobbhets, plugghets och ingen hets alls.

trött på kärlek och trött på den totala ickekärleken och på kärleken som finns överallt runtomkring men ändå inte. trött på kärlek från mig själv och trött på kärlek som jag inte ger.

trött på att inte veta och att tro att jag vet fast jag inte vet och på att veta någonting som någon annan vet om mig men inte jag själv och att tro att jag vet att det är så fast de har fel. Eller har dem?

trött på att jaga bekräftelse och inte ta den jag får och att inte gilla varifrån den kommer eftersom den kommer från fel håll.

trött på att vara ordentlig och trött på att vilja balla ur men inte våga och trött på att tänka utan att göra och trött på att döma urballningarna.

trött på att vara trött och inte få någonting gjort.

Liket lever - Livet leker

Kvalitetstid med min fina fina syster. Ja, här pendlar det... i dag har det gått bra!

Vi har solat och lagat mat och samlats kring ett paket cigg. Det sista är dåligt, ja. 24 år och jobbar på ett nikotinberoende. Nu ska vi sova så att hon är pigg på jobbet i morgon och jag tidigt kan ta en dagstur till Böda - två timmar i bil och sen åka 2,5 timme hem några timmar senare. Oyea.

Jag funderar även på hur jag ska ta mig nästan gratis till Kalmar eller Borgholm (och Strand) på söndag från Stockholm. Billigaste hittills: 800 pix. Jag letar vidare.

Nästan ett dygn.

Bara ett dygn. Hamnade lappen i gyttjan? Skrev jag fel nummer? Kom den bort på vägen? Hade jag inte lika vackert leende som han? Säkert! har låtar för alla tillfällen.

Din mamma kanske hörde av sig
Kanske en släkting som är sjuk, vem vet
Eller din telefon gick sönder
Du kanske tappade den i havet
Den kanske gled i vattnet
Kanske var på Holmö i helgen
Kanske glömde den i stugan
Spillde rödvin på displayen

Jag vet din kompis Karl
En sån klantig person
Han har hamn' i problem
Fick hämta ut han på polisstation'
Kanske var du i en olycka
Borde jag redan köpa blommor tro
Undrar om du gillar garbera
Undrar om du hamnar i rullstol

Eller träffade du en tjej
När du var på biblioteket
Nån som är mycket bättre än mig
En sån som inte luktar nånting
Och tänkte du precis det
När ni gick sakta genom stan
Kanske gick ni och åt kinamat
Eller hade du dålig täckning
Just den dan