Så träffade jag pappas nya. Jag tar det lite med en klackspark när jag slutligen gör det. Hon känns inte som pappas tjej. Jag vet inte... Pappa är omogen. Men jag älskar honom för ibland kan man se igenom honom. Ibland.
Maten var väl som väntat - inte så bra. Och kvällen började segt. En såndär "jag måste dricka om det här ska bli roligt" och när väl dansbandet drar igång känner jag "nej, fy fan". Man måste helt enkelt vänja sig för att gilla det. Mot kvällens slut var jag i himlen fast ändå otillfredställd. Jag vill dansa med de duktiga killarna men som bara dansar med sina danstjejer. "Hey, se mig!" Men jag vågar ändå inte riktigt.
Istället förlöp kvällen med att jag mest dansade med min kavaljer. Och det var roligt, det var det. Vi hade väldigt roligt. Och alla hans jobbarkompisar trodde att jag var hans tjej. Och vi förnekade inte det. Hoppas vi hade lika roligt åt det båda två. Hoppas.
Jag vet inte vad jag känner. Viss oro över att han ska vilja något mer men så känner jag att det nog bara är en högst egoistisk tanke. Han har många tjejkompisar och jag vill vara ytterligare en. Bara det att jag nog inte är den som är nära kompis med killar. Jag har nog aldrig lärt mig det där. När vi dansar, när han står nära bakom mig i jackutlämningen.. Men så önskar jag bara att han var någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar