Juldagen

Det var länge sedan jag var ute på juldagen. Det blev visst så i förhållandet. Hemma betyder juldagen hemvändardag som på många andra ställen och vi som blev kvar är liksom glada att det är många som går till stadens hotell. I år har jag taggat i två månader inför denna dag. Och som alla vet är det sällan bra att tagga inför en utekväll på detta vis.

Jo, i år gick det ganska bra. Förfesten var helt okej, självinbjuden som jag var, och sedan vidare till hotellet. Lagom mycket dricka och jag kände att: Okej, jag kommer sova på vännens soffa. I'm a winner!

Eftersom jag ändå inte skulle följa med någon hem kunde jag ju ändå hångla lite... Ibland är jag ganska smart. Hade tre sms på morgonen och ett samtal som sa: Vart tog du vägen? Ring så hämtar jag dig. (Förlåt, men det var ju inte dig jag ville ha...)

På efterfesten råkade jag träffa högstadiets absolut modellsnyggaste person. Och han är fortfarande modellsnyggast. Vi började flörta och vips. Så var vi på väg därifrån. Det allra mest spännande var att mr X gick samtidigt, ungefär bakom oss hela vägen. Skitjobbigt eftersom han tar sig friheten att ständigt ifrågasätta mig. Men skyll dig själv, tänkte jag om honom. Samtidigt som jag visste att jag skulle få höra det tillbaka.

Och så tog den Modellsnygge mannen och jag en fyllekörning ut i skogen, fastnade i en snövall, fortsatte och sedan hamnade i ett litet torp med fem brajrökande människor. Jag älskar att hamna i helt oväntade situationer på helt oväntade platser. Vi sov på golvet i saccosäckar med gamla tunga täckten. Eller sov och sov.

Vi körde tillbaka vid lunch och han bjöd på jultallrik inifrån sin mammas. Och sen sov vi.

Jag är kär sa jag till min kompis. Hon sa: Du blir alltid kär. Jag svarade: Det stämmer, men han är ju så snygg... Och sa ingenting om hur han tog i mig.

(Nej, jag sov inte på vännens soffa denna gången heller.)