Jag ligger efter i mitt träningsprogram. Först förkylningen och nu mammas visit. Fast det är inte hela sanningen, i kväll hade jag kunnat ge mig ut (och hade då förmodligen dessutom somnat när jag borde). Om tre timmar ringer klockan eftersom jag hade tänkt mig en morgonrunda fast vi får se hur det blir med den saken... Varför inte ut nu istället och sen sova?
Tre mil är varken mer eller mindre än tre mil. Stressen växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar