Det känns som att tiden står till, att en timme tar en vecka, som om visarna på klockorna går bakåt och att man måste skaka om kalendern.
Men det är inte riktigt sant. Hela dagen går utan att jag gör någonting alls. Det är redan den åttonde juli och jag hänger inte med. Jag vet inte vart jag ska, inte om jag kommer komma dit men jag vill. Väl?
Var är engagemanget? Lyckan, glädjen, kärleken.
Facit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar