Gröna dagar.

I går tog jag mig för en gångs skull ut under dagen när solen sken och cyklade ner till city och levererade en matlåda som stod på golvet i hallen. I väntan på lunchrasten låg jag i en liten park vid Drottninggatan och hade det skönt. Ibland blickade jag bortåt mot skolan. Sommaren är snart över.

Att ta sig fram på cykel i Stockholm kan ibland vara lite farligt och jag vet att jag verkligen verkligen borde ha hjälm men av någon anledning så slutade jag med det. Varför? Jag kommer aldrig börja igen... Fast allra allra oftast går det utan närheten av risker och det är fritt och skönt att ta sig runt på två hjul. Det går fortare och är skönare än att vänta på en varm buss. Och vädret har verkligen varit med mig, jag hade väntat mig mycket mer regn!

Karin, jag älskar dig.

Edit: Jag försöker att känna gräset mot fötterna. Och har alltid flipflop. Förutom på mina löparrundor som känns bra igen, underbara nästan. Grillköttet är framme och jag ska göra egen potatissallad. Sommar, jag vill ta vara på dig och fånga dig.