I kväll har vi sett den, Elle s'appelait Sarah. Den var bra, väldigt bra, även om jag inte tror att man agerar som Julia gör i sitt privatliv. Vad som slog mig mest var Paris och den franska landsbygden. Det var inte det minsta sorgligt utan bilden var en höstdag utanför en kyrka på landet och Julia kom körandes. Tårarna börjar rinna eftersom jag inte tror att jag kommer att komma dit och jag kände att det är det enda jag verkligen måste. Att tidigare under filmen matas av bilder från Paris triggade minst sagt min längtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar