Femstjärnigt.

Så här kan det se ut en helt vanlig fredagskväll om Syster och jag ska mysa. Ingen av oss kan egentligen göra någonting med måtta så det måste vara allt allt allt. Något åt det hållet. Hon rev runt i mors örtträdgård för att göra marinad och hittade den välbekanta växten rosmarin men också en lite mindre bekant. Som smakade gott.

Vi måste ta reda på vad det var när mamma kommer hem.

Det roligaste med helgen var att vi var vänner hela vägen. Nästan. Men de små missarna räknas inte så, jo, vi var vänner hela helgen. Så hade vi också en självutnämnd chefskock. Och det var inte jag.

Med den gamla bekanta utsikten från framsidan, ut över jasminbusken satt vi och grillade. Och hade det bara lugnt och skönt. Och hungrigt. För det visade sig att mamma inte längre hade någon grill. Tändrör och kol, men ingen grill.

Två hungriga mästerkockar fick glatt vandra till affären och köpa engångsgrillar. Jag gillar inte engångsgrillar, nej, det blev inte så bra denna gången heller. Eller, resultatet hade blivit så mycket bättre med en klotgrill.

Men hungriga intog vi den himmelska måltiden. Vi sa nästan inte ett ord, mer än Mm och Har du smakat sparrisen? Typ.

Ja, och efterrätten då. Alltså, chokladigrilladbanan är gott. Men ser verkligen äckligt ut. Och jag kunde inte låta bli att ta kort på denna aptitliga avslutning. Vaniljglass till, så klart.