Matkaos.

Mitt bakande. Mitt glassbegär. Mitt godisälskande. Mina shakes.

Jag vet inte var jag befinner mig. Jag brukar säga att om det bara var någonting som jag inte tyckte om. Någonting som jag kunde låta vara och om jag kunde vara nöjd och om jag kunde låta bli att ha en så romantiserad bild av fikastunder och sluta älska stunderna längs vattnet med en mjukglass i handen och vackert sällskap bredvid.

Men det låter samtidigt hemskt. Ber jag mig själv att sluta njuta av stunderna jag älskar? Men jag tror ändå att jag måste ändra bilden. Av mig själv, av stunderna. Sällskapet är precis lika vackert utan glassen och en kopp kaffe smakar gott när man njuter det tillsammans med någon man tycker om.

Vad är det som jag vill ska komma ut av bearbetningen av det som jag ser som ett problem? Kontroll istället för kaos. Och att släppa mitt dåliga samvete och att inte se på det som svart eller vitt - lyckas eller misslyckas - bra eller dålig människa.

Hade jag haft en annorlunda förbränning hade jag nog aldrig reflekterat över mina matvanor och inte mått dåligt över dem (nog). Men nu är min metabolism som den är och min bild över hur jag vill se ut och hur min garderob ser ut och storleken på min plånbok som dessutom inte tillåter mig att köpa en garderob i en storlek större. Men samtidigt så handlar det om kontroll, och inte kaos.

Mitt första steg: Att tänka. Vad är det jag vill åt, vad är mitt mål, vad är jag beredd att uppoffra (=avstå från, försaka, ge upp - negativt? ja.) & ska jag verkligen rensa skafferiet?