Ja, så visar jag mig än en gång från min allra bästa sida. Eller jag kanske ska sluta att värdera det? Mitt problem är väl att jag egentligen vill men känner att jag inte borde.
Första skolfesten, insparken, med buffé, dans och lite förnedring. Efter maten samlades vi ettor i ett rum och blev tilldelade diverse scenkläder inför Småstjärnorna. Jag fick äran att vara E-types dansare ihop med en klasskompis (kille!) och vi klädde i ceriserosa fuskpälsar. Ajaj, va snygga vi var! Jag var skitnervös, jag klarar inte av att spela på sexighet och jucka så att det blir överdrivet och roligt fast inte Too Much eller att folk tror att det är seriöst. Ja, vi fick i vilket fall mycket beröm så det är ju bara att köra!
Lite högstadiedisco över dansen, men hey, inget fel med det. Dansade som vanligt mycket och svettades. Jag känner mig så fräsch då. Fräsch och har roligt!
Vi hade blivit förberedda på efterfest och redan halv ett skulle det dras vidare till efterfesten. På väg visade det sig att det bara var jag från ettan kvar. Jag funderade på om jag skulle dra hem istället och det kanske hade varit en bra idé men jag vill gärna komma in skolan och liksom hänga på... Och hur kul är det med efterfest egentligen?
Så hamnar man där i soffan. Jag hade pratat med honom ganska mycket under kvällen och han var dessutom bara kompis till en på skolan. Jag berättade om min rädsla för vad folk ska säga, tänka, tycka... Ser det ut som om någon bryr sig? Nej, kanske inte, men jag vet att folk tänker mer än de borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar