Jag måste bara skriva. Egentligen hinner jag inte för jag borde gå och sova för att så fort som möjligt kunna sätta mig i bilen och köra hemåt. Jag längtar nåt fruktansvärt och borde kört i dag.
I dag har jag mått så fruktansvärt dåligt, fast inte konstant. Men det har pendlat och ett tag kändes det riktigt bra men så kom bara allting tillbaka och kändes etter värre. Jag har bara varit negativ till allt mina klasskompisar sagt under fikat och mått ännu sämre och blivit ännu mer otrevlig som en ordentligt negativ spiral.
Det har verkligen blivit tuffare under utbildningen. Det gäller att utmana sig själv och det pushar verkligen vår nuvarande lärare oss att göra. Vi börjar allt mer tycka om honom och lita på att vi kan göra som han säger till oss. Dagens största utmaning handlade om att experimentera med hur man beter sig när man håller på att dö, eller något håller på att dö i ens armar. Tack för den. Vi började försiktigt men skulle sedan preppa och elda upp oss själva både fysiskt och psykiskt. Alla sprang till slut runt i rummet, hoppade, skrek, puttade på varandra, slog i väggarna, . Bilder kom tillbaka från sommarens olycka och jag var på väg att släppa fram det men vågade inte riktigt... Jag var med i en grupp på tre eftersom vi var ojämnt vilket gjorde att vår grupp haltade lite eftersom man var tvungen att vänta in och stå över. Jag kände att jag stod på kanten, på väg att trilla över men hann inte, eller lyckades jag inte tajma mig själv.
Därmed har jag gått runt resten av eftermiddagen och kvällen och haft kvar känslan i kroppen. Ett ordentligt löppass, eller helst ett boxpass hade förmodligen löst det hela men med min onda hals som kommit tillbaka vågar jag inte. Jag går istället bara runt och är ledsen och arg och irriterad och... Har hemlängtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar