Fikat.

Jag har funderat fram och tillbaka på den där fikan. Vill man fika med någon för att man vill träffa den, ser man inte då bara till att den blir av? Och vill man inte behöver man inte bestämma en ny träff utan kanske bara lite smidigt säga att man helt enkelt inte hinner. Fast man kanske egentligen gör det. Jag trodde aldrig på att den där daten (eller ja, fikan) skulle bli av förrän jag såg honom i eftermiddag. Jo, han kom. Och ja, vi hade ju till och med ganska mycket att prata om.

Det var nog bra att det blev som det blev. Hade fikat blivit av i lördags eller i söndags hade jag bara varit sjukt nervös. Nu hade allt det där lagt sig på grund av allt velande och min insikt om att han bara är som vem som helst. Ja, fast väldigt snygg då. Så vi hade bara trevligt. Jag hade trevligt.

Jag snackade med någon om att äta semla på en date. Jag kan tycka att det är en bra idé för att det är lite kladdigt, precis om tacos, men det kan ju också vara lite negativt. Vi åt varsin macka för att han senare ska spana in en semla och fråga om det är semletider. Oh yeah! svarar jag. Så sen drar vi vidare och smäller i oss varsin semla också på ytterligare ett fik. Det är gött att äta sånt som är gott på date - det är min slutsats.

Hade han velat träffa mig mer hade han nog sagt annat än typ Lycka till, vi kan väl höras på Facebook? Som t.ex: Vill du följa med mig på bio eftersom jag nog ska följa med min kompis till jobbet, som jobbar som biografmaskinist? Ja, visst vill jag det hade jag svarat.

Live and let go, darling!