Vi drar åt olika håll i skolan och alla vill göra sin grej. Och jag vill så klart göra min. Eller, jag har det inte så tydligt för mig men någonting annat, någonting konstigt, någonting vi inte har gjort förut. Nu är jag mest irriterad, sur och bidrar inte något till produktivitet eller inspiration och lust.
Och eftersom jag inte vet vad vi gör kan jag inte sätta ord på det i varken pressrelease, projektbeskrivning eller inbjudan. Och jag kommer ingenstans. Mer än Hit. Och till Facebook.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Förra helgens bröllop ger mig fortfarande dålig smak i munnen och en rynkad panna. Och det är inte på grund av brudparet utan snarare på grund av mig själv, för att jag inte var tillräckligt stark, modig ochelak rättvis. Ingenting hände egentligen men vissa borde bara få en hård smäll. Ibland kanske till och med fysiskt.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag känner fortfarande att jag saknar sammanhang. Och inom några månader bostad.
Och eftersom jag inte vet vad vi gör kan jag inte sätta ord på det i varken pressrelease, projektbeskrivning eller inbjudan. Och jag kommer ingenstans. Mer än Hit. Och till Facebook.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Förra helgens bröllop ger mig fortfarande dålig smak i munnen och en rynkad panna. Och det är inte på grund av brudparet utan snarare på grund av mig själv, för att jag inte var tillräckligt stark, modig och
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag känner fortfarande att jag saknar sammanhang. Och inom några månader bostad.
Hey, hey, hey och stopp och belägg! Sluta upp med att döma dig själv på det där sättet. Vi måste prata. Snart. Helst nu (men det går inte). Men Väldigt Snart.
SvaraRadera