Det kommer gott.

Vi gjorde ett bra rep med klassen. Träffade vår regissör för första gången på nästan två veckor och kom längre än på länge och allt blir tydligare.

Det är bra att tänka även om det gör ont och man upptäcker sidor av sig själv man hellre inte ser. De finns ju där ändå så bättre att acceptera dem eller göra någonting åt dem.

Typ två timmars snackande, ältande, gnällande, skrattande, bekräftelse... Det där samtalet där man känner varandra så väl. Det(!) är skönt. Och nu vet jag ju att du läser. ...säkert på jobbet!

Och så har jag faktiskt engagerat mig i mitt skolarbete och skrivit förtexter och dialoger till musikalprojektet - lite distraherad av Ligga med P3, bästa P3.