Femstjärnigt.

Så här kan det se ut en helt vanlig fredagskväll om Syster och jag ska mysa. Ingen av oss kan egentligen göra någonting med måtta så det måste vara allt allt allt. Något åt det hållet. Hon rev runt i mors örtträdgård för att göra marinad och hittade den välbekanta växten rosmarin men också en lite mindre bekant. Som smakade gott.

Vi måste ta reda på vad det var när mamma kommer hem.

Det roligaste med helgen var att vi var vänner hela vägen. Nästan. Men de små missarna räknas inte så, jo, vi var vänner hela helgen. Så hade vi också en självutnämnd chefskock. Och det var inte jag.

Med den gamla bekanta utsikten från framsidan, ut över jasminbusken satt vi och grillade. Och hade det bara lugnt och skönt. Och hungrigt. För det visade sig att mamma inte längre hade någon grill. Tändrör och kol, men ingen grill.

Två hungriga mästerkockar fick glatt vandra till affären och köpa engångsgrillar. Jag gillar inte engångsgrillar, nej, det blev inte så bra denna gången heller. Eller, resultatet hade blivit så mycket bättre med en klotgrill.

Men hungriga intog vi den himmelska måltiden. Vi sa nästan inte ett ord, mer än Mm och Har du smakat sparrisen? Typ.

Ja, och efterrätten då. Alltså, chokladigrilladbanan är gott. Men ser verkligen äckligt ut. Och jag kunde inte låta bli att ta kort på denna aptitliga avslutning. Vaniljglass till, så klart.

Sjuk igen.

Jag tror att hemresan var värd det. Sviterna med hemma från jobbet som resultat är så där oskön. Jag har fått tillbaka mina sjuka lungor. Mina litervis med snor. Min trötthet och febrighet.

Jag hade precis blivit frisk. Vad hände? Det var inte kallt. Jag gjorde inga dumheter (förutom sömnbristen och endorfinerna)? Och sen jag kom tillbaka har jag sovit - nästan elva timmar i söndags natt.

Jag förtjänar inte det.

Smålandet.

Jag har åkt tåg. Blivit försenad. Hämtad av syster yster. Shoppat med henne, inhandlat alkohol, köpt mat, lekt kockar, insett att mor inte hade grill, gått och handlat två engångsgrillar, grillat, superasnjutit av maten (som blev den bästa vi någonsin gjort), grillat banan med choklad och fixat mina naglar.

Jag ångrar inte för fem öre att jag åkt hem och är så lycklig över att få umgås med min syster i lugn och ro. I morgon leker vi frukostkockar och bjuder mormor och morfar på frukostbuffé.

Mot skogen.

Nu är jag på väg hem till Småland. Jag har tänkt ha mysigt och roligt med min syster och bara njuta av allt annat sällskap som jag kan tänkas ramla över mig. Kanske mormor och morfar. Förhoppningsvis pappa. Och många vänner. Jag ska bara njuta och leva i nuet. Inte en träningspinal även om cykelskorna är lockande. Nej. Nej. Leva livet.

(okej, träning ingår i att leva, på ett positivt sätt!)

Ögonblicket.

Fullt med poliser på Strandvägen. En lastbil hade kört ner spårvagnskablarna och det var ett herrans liv.

1. Jag såg inte en enda ful polis.
2. Folk är dumma i huvudet. Trotsar avspärrningar och förstår inte varför poliser blir arga, de skulle ju bara gå över till andra sidan.

Verkligheten.

Jag har svårt att tro att det är sant. Varje dag till jobbet cyklar jag längs Valhallavägen, förbi den fantastiska Stadion och under lindarna. Mina löpar-/gångpromenader har gått längs Narvavägen, ner på Djurgården och förbi Kaknästornet på Gärdet. Jag tar ettans buss precis utanför porten ner till stan på tio minuter (om det inte är trafikstockning). Jag har svårt att tro att det är sant.

Panik.

Jag kände hur den kom krypande. Nej, fel ord. Ett slag i magen. Men jag satt i kassan och kunde manövrera bort den.

Jag tittade nämligen på kvittot på skärmen och såg datumet. 2011-06-29. Det är ju så, man hinner inte riktigt med och dagarna bara går. I dag är juni slut. Slutslutslut och kommer inte tillbaka förrän nästa år.

Jag är alltid likadan. När löven börjar slå ut och det är sådär härligt skirt ljusgrönt är min andra (snabba) tanke efter att ha beundrat det: De kommer snart att falla av. Jag tror mest att det är för att skydda mig själv och påminna mig om att det inte är för evigt och att jag ska passa på att njuta och ta vara på varenda dag. Men så går dagarna ändå och, ja, helt plötsligt är juni slut.

Dumma mej - check.

Det kan ha varit den bästa animerade film jag sett. Helt fantastisk och charmig. Denna gången somnade jag inte!

Dumma mej - check. Jag har shoppat igen. Aj då. Men snygga kläder på rea och dyrt schampo och balsam. Men jag behöver fortfarande ett par jeansshorts. Dumma mej.

Natt.

the Tourist - check.

Märklig. Men bra.

Åh. Så fint. Jag undrar vad. Vi får aldrig veta. Jag gillar att min roomie pratar i sömnen.

Sumpmark.

Och jag är fast i mitt satans Facebookträsk. Klick. Klick. Klick. Nä, det hade inte hänt nåt nu heller. Slut' upp! Logga ut och gör nåt vettigt.