Ögonblicket.

Fullt med poliser på Strandvägen. En lastbil hade kört ner spårvagnskablarna och det var ett herrans liv.

1. Jag såg inte en enda ful polis.
2. Folk är dumma i huvudet. Trotsar avspärrningar och förstår inte varför poliser blir arga, de skulle ju bara gå över till andra sidan.

Verkligheten.

Jag har svårt att tro att det är sant. Varje dag till jobbet cyklar jag längs Valhallavägen, förbi den fantastiska Stadion och under lindarna. Mina löpar-/gångpromenader har gått längs Narvavägen, ner på Djurgården och förbi Kaknästornet på Gärdet. Jag tar ettans buss precis utanför porten ner till stan på tio minuter (om det inte är trafikstockning). Jag har svårt att tro att det är sant.

Panik.

Jag kände hur den kom krypande. Nej, fel ord. Ett slag i magen. Men jag satt i kassan och kunde manövrera bort den.

Jag tittade nämligen på kvittot på skärmen och såg datumet. 2011-06-29. Det är ju så, man hinner inte riktigt med och dagarna bara går. I dag är juni slut. Slutslutslut och kommer inte tillbaka förrän nästa år.

Jag är alltid likadan. När löven börjar slå ut och det är sådär härligt skirt ljusgrönt är min andra (snabba) tanke efter att ha beundrat det: De kommer snart att falla av. Jag tror mest att det är för att skydda mig själv och påminna mig om att det inte är för evigt och att jag ska passa på att njuta och ta vara på varenda dag. Men så går dagarna ändå och, ja, helt plötsligt är juni slut.

Dumma mej - check.

Det kan ha varit den bästa animerade film jag sett. Helt fantastisk och charmig. Denna gången somnade jag inte!

Dumma mej - check. Jag har shoppat igen. Aj då. Men snygga kläder på rea och dyrt schampo och balsam. Men jag behöver fortfarande ett par jeansshorts. Dumma mej.

Natt.

the Tourist - check.

Märklig. Men bra.

Åh. Så fint. Jag undrar vad. Vi får aldrig veta. Jag gillar att min roomie pratar i sömnen.

Sumpmark.

Och jag är fast i mitt satans Facebookträsk. Klick. Klick. Klick. Nä, det hade inte hänt nåt nu heller. Slut' upp! Logga ut och gör nåt vettigt.

Är med TV.

Nu är vi med TV, en riktig TV, kanske 28" stor fet tjock-TV. Och den har i sann TV-anda bara stått på i rummet utan att någon tittat på den. VARFÖR? Jag ska ta med min DVD hem hit, hemifrån. Och så ska vi bara titta på film. Eller, jag, i alla fall.


Resan hem med TV:n var en resa även denna gång.
Jag har hittat en TV. Med TV-bänk. På Gärdet. 50 spänn.

Nytt SMS.

Jag tänkte vi hämtar den till fots. Hämtar inte bilen för det.

Nej, det var ju inte så långt visade det sig. Inte ens en kilometer. Jag föreslår ändå att vi kollar upp busshållplatser. Visst, tre bort så ligger det. Fine! Väl uppe är den större än vi trott, tyngre än vi trott. Och TV-bordet är en hel byrå. Typ. Efter långt kånkande och ytterligare kommentarer och blickar, så är vi hemma. Och har en TV. Femti spänn!

Staden har drabbats av värmebölja.

Istället för att ligga och blunda en hel natt har vi istället sovit. Det. Var. Skönt. Jag har betalat räkningarna. Det. Var. Skönt. (att ha pengar kvar.) Vi ska köpa en TV med TV-bänk. För 50 spänn. Det. Är. Skönt.

Och jag är förvirrad över var jag bor, rent teoretiskt. Rent praktiskt är jag säker. Jag är skriven på ett ställe, får posten till ett och bor på ett tredje. K.a.o.s.

Jag är grym.

Första löppasset på en månad.
Nästan 7 km.
Och ändå 9.68 i snitthastighet.

Jag är grym.

En annorlunda studiecirkel.

Oo. Oo. Oo! Jag började fundera över vad jag egentligen gjorde i går. Och kom ihåg att jag hade en toppendag.

Efter arbetet gick jag till min kusin och fick Bullens pilsnerkorv i bröd och pulvermos. Vi skulle gå till parken och gunga men eftersom vi fick henne till att sova (måste sova orka, som hon sagt) gick vi på en Riktig Söndagspromenad. Gick runt kvarter efter kvarter i en skönt folktom stad och kollade in lustiga namn på butiker och restauranger (vad sägs om restaurang Skvallerhörnan och frisörsalongerna Rätt vågat och Atmosp-hair?), kollade på bilar och i skyltfönster. Verkligen bara så sakta som morbror och jag kan. När det slutligen var dags för terminens sista studiecirkel med klassen var vi bara tre stycken - och kom inte in. En av grabbarna kläckte den briljanta idén att vi istället skulle gå till Inferno Online och spela. Neej, sa jag men var inte svårövertalad. Efter en seg halvtimme med Battlefield övergick vi till Counter-Strike. Och sandyB4tt1e strikes again. Moahaha.

Man mår rätt dåligt i luften där och 24(64?)-åringen i mig tyckte att det var skönt att komma ut i friskluften efter en timme. Söndagen avslutades med spagetti och köttfärssås väl tillbaka hos kusinen och sen somnade jag som sagt till Dumma mej, igen.