Vakna 2.

Vakna, ja.

Klockan ringde 05:30. Kl. 07:58 kliver hantverkaren in genom dörren och jag inser att jag började jobba 28 minuter tidigare. Dagen har således präglats av min 1 timme och 32 minuter sena ankomst till jobbet.

Imorgon ringer klockan 05:00. Både mobilen och väckarklockan.

Så kass.

Vaknade en halvtimme efter jag börjar jobba av att hantverkaren kliver in genom dörren. Och jag bör gå hemifrån en timme innan jag börjar. Förväntar mig ingenting mer än skit av dagen + mimproduktion. Hoppas den vänder åt mig.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Vakna.

Efter sisådär två timmars filmmanusskrivande och med en ganska mör hjärna hamnade jag på Aftonbladet.se via en av Sveriges största trendbloggar. I artikeln som jag fastnade i stod sanningen om min generation, ja, den blåsta generationen. Jag har känt det förut och jag känner det igen. Vi är den blåsta generationen.

Jag hoppas på ett snart uppvaknande och en förändring. Jag är trött på allt egoprat. Jag skulle inte ha något emot att hjälpa till med väckningen. Jag ska klura ut hur.

Ledig helg.

Natten var kort, i natt igen. Sisådär 4 timmar, kanske fem. Dagen desto längre. Upp - spinning - duscha och upptäcka att de rena byxorna ligger hemma. På med svettshortsen igen över min nyduschade kropp. Köpa löpardojs för en tusendels miljon och så in till stan. Grovslipa på avslutningsshowen och kolla på slutproduktion. Nu experimenterar jag med hur pass hög sockerpeak jag kan lyckas få innan jag ska sova och funderar över om det blir någon löparrunda i morgon bitti.

Ja, i lördags körde vi piratmaraton och kollade på alla Piratesfilmerna, åt tacos, drack portvin, mojito, och åt våfflor. Sen sprang vi för att se den senaste filmen i 3D. Efter filmen kunde jag inte låta bli att dra vidare till mina classies.

Uppsägningen.

Då kan vi även fortsätta med mina planerna om att säga upp mig. Nej, i kväll har det känts riktigt bra och klart att det varit stressigt men slitet har gjort nytta i rätt riktning och jag tror att jag börjar känna mig mer hemma rutiner och sysslor.

Jag hoppas att det inte bara var en tur- och lyckodag i dag.

Farväl.

I söndags direkt efter jobbet halvsprang jag till tunnelbanan för att hinna att ta farväl av en av mina allra bästa vänner. Hon stod och väntade på mig utanför lastbilen där hennes föräldrar stod och småtrampade. Jaha, då kan ni säga hej då till varandra så kan vi åka sen. Panik! Vadå, nu? Direkt? Jag ville inte släppa henne och insåg att det faktiskt har blivit verklighet det som vi pratat om så länge. Hennes föräldrar hoppade in i bilen och vände på den för att göra sig redo. Kommer du? Nej, jag ville inte alls att hon bara skulle åka i från mig. Jag måste gå nu. Vi hörs på telefon innan jag åker! Och där stod jag då med min cykel, en kasse med torrvaror och tårar på kinden. 

Kvällens impro gjorde att det kändes bättre ända tills jag var tvungen att åka förbi hennes station igen på väg hem. Jag saknar henne! 

Trädgårdshelgen.

Och då på tal om mitt sugande jobb... Jag tillbringade fre-lör-sön på jobbet men lyste upp livet med grillfest på fredagen (inte ett endaste glas vin), balkonghäng (en halv 4,5:a cider) och sedan utgång på sommarens absoluta favorit. Jag kommer vara stammis där innan sommaren är över. En perfekt blandning mellan Folkets park, Berlin och Deluxe. Très très bien! Rundpingis, Super Mario på storbild och grymt bra blandad musik. 

Och så fick jag hångla. Eller fick och fick... Det blev nästan lite påtvingat. Det var inte särskilt bra och det var inte så spännande. Men det var länge sen jag hånglade så det var ändå bra på nåt vis. Han var inte ful eller äcklig utan bara lite för på (kan det ha haft med hans säljarutbildning att göra). Sen ville han att jag skulle följa med hem till Nacka och då kommer de där känslorna krypandes att jag kanske borde för jag har ju faktiskt gett honom lillfingret. Den här gången var dock känslorna så ringa att det inte var ett dugg svårt att säga att jag skulle hem och snart börja jobba. Och så var jag ju spik nykter också. Jag är ändå väldigt stolt över mig själv.

Och det här med att jag inte drack på hela helgen... Okej, jag äter penicillin. 

Jobbet suger. Eller jag?

Att ett så simpelt jobb kan få mig att må så dåligt och faktiskt inbilla mig att jag suger. Jag som hatar att suga. Jag vill alltid vara bäst och alltid göra rätt. Gör jag inte det så vill jag att folk runt omkring mig faktiskt ska ha sett hur jag kämpat. På jobbet känner jag mig bara oduglig. Och det går sakta. Jag vet aldrig vad jag ska göra och ingenting blir färdigt. Det är otroligt jobbigt. Jag trodde faktiskt att det var på väg att vända men nu har en av stjärnorna slutat och allt känns annorlunda och tråkigt. Kanske har de bara torr humor. De senaste passen har jag funderat på att säga upp mig. Men jag måste ha ett annat jobb. Och vad skulle jag klara av om jag inte klarar av det här. 

En helg i Trädgården.

Blogger har legat nere... Och helgen har varit späckad.

Nu måste jag sova.

God morgon.

Det går inte bra och man får inte mycket gjort när man försover sig. Andra maskinen i tvätten ändå.. Funderar på hur jag ska göra med träningen, det skulle vara rätt skönt ändå. Efter lite vidare funderingar så kommer jag inte hinna om jag ska laga mat också. Nej, jag har bokat in mig på ett cykelpass i morgon istället. Rut, ge mig ett årskort på SATS. Tack.

En fördel med att inte ha det är att jag måste börja springa igen, för det vill jag också!