Bakis.

Huvudvärk. Trött. Ont.

På väg mot 25-årsfest känner jag mig som 50. Men jag har mina skäl: loppet gick bra, kanske 1.57. Och jag hann baka en ostkaka i födelsedagspresent.

Det blir nog ingen sen kväll.

Just nu.

Just idag. Känns livet så där bra att leva. Små bilder som gör det tydligt. Solen som skiner.

Nu ska vi repa musikallåtar - tamburiner och höftskynke. Utmaning! Haha. Tillsammans med de andra två tjejerna i klassen ska det bli riktigt rolig men med träningsvärken efter gårdagens audition kan det nog bli smärtsamt. No pain no gain, yeah!

Halvmaran Kungsholmen runt imorgon!

Institut som institut.

Jag tror seriöst att jag är segertippad kandidat till utmärkelsen Spretigaste framtidsdrömmarna.

För två veckor sedan tillbringade jag lördagsförmiddagen i en skrivsal på Karolinska institutet och skrev intelligensprov och levnadsberättelse för att jag komma in på läkarprogrammet. Trots mina kassa 17.5 i gymnasiebetyg. I dag tog jag röd linje till Karlaplan med siktet inställt på Valhallavägen 193 - Stockholms dramatiska institut högskola - och deltog i det första urvalet till mimskådespeleriprogrammet.

Två drömutbildningar.

Vad vill jag helst? Jag tror banne mig att den franskt randiga tröjan lockar mest. Å andra sidan ser jag fruktansvärt snygg ut i vit rock...

Jag vill ju bara göra skillnad.

1 maj

Är det vårens sol eller händelserna under den som gör att livet på ett sätt känns enkelt men viktigt?

Att inte demonstrera på Första maj saknades men fick ersättas av inspelning av trailers för vår barnproduktion mellan två jobbpass. Så istället för att bära den röda fanan har jag både jobbat och stått mitt i ett blommande körsbärsträd med gröna strumpbyxor och storknuten mitt på huvudet. Det ska blir spännande att se om det blir något av klippen.

Dagar man lever.

Det är dagar som går i motvind, där man får kämpa för att hålla näsan ovanför ytan. Man funderar på vem man är eller vart man vill. Jobbiga dagar.

Det kan också vara dagar där hela promenaden sker i lätt medvind från körsbärsblommorna i Kungsträdgården, vidare längs vattnet på Djurgården för att äta en katalan och dela på en kanna kaffe med solen i ögonen. Och där milen avverkas tillsammans med en sällan träffad men enkelt mött vän. En riktig vän där båda bubblar från första till sista kramen.

 

Helgen har bara börjat.

Jag ser lätt allt som jag inte gjort i dag som jag skulle ha gjort men försöker istället vara sjukt nöjd över mitt beslut som förhoppningsvis förändrar mitt liv!

Löprundan blev av men betydligt kortare än nödvändigt, men den blev av! Snabb dessutom eftersom det var kallt och jag hade för lite kläder på mig. Linssoppan blev typ gjord, tre portion istället för tolv och inte lika välarbetad, med det blev mat. Natten skulle bestått av rumpskakande på Klubb Spiderdogs men D, B och jag nöjde oss med att sitta i soffan efter middagen och dricka vin, äta pepparkaksdeg och snacka framtid. Kanske så mycket bättre!

Fantastiskt liv anyway.

11-11-11

Datumet för Stockholms Dramatiska högskolas öppet hus. Och dagen som jag bestämde mig. Jag ska bli mimare. There ain't no other way

Att prata med eleverna och lärarna, se en lektion och att bara vara i lokalerna... Jag är bestämd, jag ska in.

Inspiration. II

Så där ja. En vecka senare och jag har äntligen köpt ingredienser till soppan. Det gäller att inte förta sig.

Jag känner att jag kommit igång med träningen, att den blir av och att jag tycker att den är rolig. BodyPump i förmiddags med lite extra viktutmaning, en liten löprunda på 5,5 km i går och BodyBalance i tisdags. I söndags körde jag dessutom ett extra BodyPumppass som satt som en smäck innan jobbet.

I måndags var det vilodag, kan man säga. Det var första klassen på denna terminens mimblock och det är ett träningspass i sig. Jag Älskar Fysisk Teater. Och jag älskar vår lärare. Jag blir så inspirerad och taggad och jag vill vill vill! Jag vill uttrycka, experimentera, göra, utmana mig själv och andra! Anne hade två utmaningar till oss under våra fem veckor/lektioner.

1. Utforska våra kroppar. Vad kan de? Vad klarar de? Hur reagerar de? Vi fick i uppgift att experimentera och undersöka hur kroppen reagerar på olika saker vi kan utsätta kroppen och sinnet för. Jobba en hel dag, var vaken hela natten och går till jobbet - se hur det känns, hur mår du, hur beter du dig? Positivt? Negativt? Brukar du springa 30 minuter på din träningsrunda - spring 3 mil! Reaktioner?
   Jag blev direkt sugen på att se hur jag reagerar på en natt utan sömn - som ett aktivt val. Och jag är sugen på att se hur jag reagerar på att leva en normal dag men utan att äta någonting på hela dagen. Kanske bara dricka vatten. Klarar jag det??
   
2. Att komponera en egen redovisning där allt är tillåtet att utforska och göra. Vi får alltså sätta ihop en helt egen grej. Där vi har helt fria tyglar. Vilket är kittlande och skrämmande. Jag vill inte fega den här gången. Jag vill hitta något som ligger mig nära. Jag vill uttrycka något och göra det på riktigt. Det snurrar i min skalle.
   

I morgon är det öppet hus på Stockholms Dramatiska Högskola och i dag har jag skickat in en ansökan till mimprogrammet.

I morgon ska jag dessutom springa en runda, koka linssoppa, äta middag hos min gamla roomie och min hyresvärd och gå på Klubb Spiderdogs. Det ska bli en sjuhelvetes morgondag! Bäst att jag sover.

Inspiration.

Som lördagsunderhållning kollade jag på tredje avsnittet av Du blir vad du äter. Starkt program med en tjej som verkligen ville förändra sina matvanor och med en varm sambo som verkligen ville sin blivande frus allra bästa. Och som hon lyckades - man kan!

Nyttig mat = god mat, oftast.

T.ex. linssoppa.

Nystart!

Innan jobbet lyckades jag locka mig själv till gymmet. Hade planerat styrka men med tanke på morgondagens BodyPump så körde jag 30 min i roddmaskinen istället. Längsta roddpasset än så länge och jag kom 6000 meter med en medelhastighet på 2:29/500m. Som alltid.

Det känns skönt att jag verkligen kom iväg för jag hade kunnat mygla. Om det inte var för SATS 2ggr/v-kampanj hade jag kanske inte... Jag vill ju ha mina två stämpar - och vips - imorgon kommer andra! Och så känner jag mig stark att jag kommer igång direkt när jag är tillbaka.

Nu krävs hård ansträngning efter en vetemjölsvecka! Lagom inför mimkursen som jag verkligen sett fram emot och tränat inför degar jag ner mig totalt. Nya tag! Matlådor trots det delade köket och passupp på godis och glass. Pass upp!