Nyckeln till Provence?

I kväll har vi sett den, Elle s'appelait Sarah. Den var bra, väldigt bra, även om jag inte tror att man agerar som Julia gör i sitt privatliv. Vad som slog mig mest var Paris och den franska landsbygden. Det var inte det minsta sorgligt utan bilden var en höstdag utanför en kyrka på landet och Julia kom körandes. Tårarna börjar rinna eftersom jag inte tror att jag kommer att komma dit och jag kände att det är det enda jag verkligen måste. Att tidigare under filmen matas av bilder från Paris triggade minst sagt min längtan.

Provar inte jag det franska livet har jag inte levt.

Antibes.

Nord- och sydpoler.

Mamma är här.

Vi har mysigt emellanåt men jag är aggressiv och har taggarna utåt. Klarar inte av det minsta. Och jag vet inte vad det är! Energier förmodligen, säkert som hon själv skulle ha förklarat det. Två minuspoler, eller plus? Hon är så bra för så många och för mig ibland. Men eftersom hon är just min mamma är det svårt att prata. Eller, det borde väl inte spela någon roll?

Det är hela hennes väsen. Som gör att det kryper i mig och vi förstår inte varandra. Jag flyttar en liten bit ifrån för att jag är varm (eller kanske för att det är för nära) och hon flyttar efter då hon tror att jag lämnar plats åt henne. Och så säger hon att hon kan åka hem om det passar mig bättre. Jag vill ju ha henne här. Jag vill att vi ska vara plus och minus. Yin och yang.

Grillchillåfull..

Ja, som vanligt kan jag inte ta mig hem vettig tid utan sitter här efter ett och borde gått till sängen utan att passera gå.

Själva grillningen var hur skön som helst med några personer från skolan, en ung och bortskämd bloggare och två bowlare. Det slutade med fylla för en (1) person och oro från min sida över hur det hela skulle gå. Splittring i gruppen under en matpaus (för de som inte grillat) och vidare till Sommar! för tre av oss. Stället hade jämförts med Trädgården och även om jag var skeptisk så kände jag att jag inte kunde missa det. Hur tusan går det att jämföra med Trädgården? Jo, det ser likadant ut och de vill ge samma vibbar, men de finns inte där. Inte närmelsevis samma stämning som på Trädgården.

Det kan ju också delvis berott på min konstanta oro över den druckna vännen men... Det hela slutade bättre än väntat. Ingen blev utslängd eller skadad. Nu tror jag att jag ska sova. Mor kommer äntligen i morgon och jag är barnsligt förtjust. Kan sluta hur bra som helst men efter telefonsamtalet i eftermiddag där jag blev trött efter en halv minut känns det tveksamt. Jag hoppas på det bästa.

Druckna natthälsningar.

Ambivalento.

Grillfest i går och jag kalasade med inte mindre än två fina Sofiero. Som sig bör jobbar jag morgon både lördag och söndag med resultatet som vanligt: fem timmars sömn. Så här efter jobbet är jag lagom mosig i huvudet men tänker ändå dra på nästa grillfest. Eller, chillågrill... Kanske till och med tre Sofiero i dag. Eller ska jag låta bli? Nej, det blir nog ölinköp på vägen --> varma öl. Bara att vänja sig inför Emmaboda.

Egentligen är jag inte taggad på att dra till parken, känner mer för att lägga mig i sängen och kolla på film. Elle s'appelait Sarah (Sarahs nyckel) känner jag mig sugen på. Det blir kanske i kväll för det blir säkert chill i Rålis och bra med den saken. Troligtvis kommer det väl börja regna.

Gröna dagar.

I går tog jag mig för en gångs skull ut under dagen när solen sken och cyklade ner till city och levererade en matlåda som stod på golvet i hallen. I väntan på lunchrasten låg jag i en liten park vid Drottninggatan och hade det skönt. Ibland blickade jag bortåt mot skolan. Sommaren är snart över.

Att ta sig fram på cykel i Stockholm kan ibland vara lite farligt och jag vet att jag verkligen verkligen borde ha hjälm men av någon anledning så slutade jag med det. Varför? Jag kommer aldrig börja igen... Fast allra allra oftast går det utan närheten av risker och det är fritt och skönt att ta sig runt på två hjul. Det går fortare och är skönare än att vänta på en varm buss. Och vädret har verkligen varit med mig, jag hade väntat mig mycket mer regn!

Karin, jag älskar dig.

Edit: Jag försöker att känna gräset mot fötterna. Och har alltid flipflop. Förutom på mina löparrundor som känns bra igen, underbara nästan. Grillköttet är framme och jag ska göra egen potatissallad. Sommar, jag vill ta vara på dig och fånga dig.

Mer jordgubbar!

Sommar!

Havregrynsgröt - något som i grunden (om man dessutom glömmer salt) är så tråkigt. För att njuta av sommaren och inte ångra mig när löven är gula äter jag jordgubbar varje dag, och prövar det till det mesta. På mackan har jag testat tidigare och det är Också gott! Ja, vad skulle inte vara gott till jordgubbar? Till havregrynsgröt är det grymt men jag klarar mig inte utan den mosade bananen till.

Fruktyoggi.

För det är så här man gör fruktyoghurt, va? Mosa några svenska hallon tillsammans med jordgubbar och blanda med mild naturell yoghurt. Hacka jordgubbar och hallon och blanda runt! Nej, det är nog inte så det går till på Arla. Min blev god ändå. Godare.

Besök!

Min mamma kommer på besök! Äntligen äntligen äntligen. På hennes väg från Örebro på söndag kommer hon hit. Hur länge beror på vädret och hur det funkar att bo med en mamma i vår etta och om vi blir ensamma eller inte. Vi har Birka för ögonen och jag vill visa henne så mycket mer. Djurgården runt med museum, caféer (ja, nu kommer det igen, socker och socialmaten?), Östermalm, SvD-cykelrundor, Söder och.. låt det bli fint väder. Snälla Rut.

Men det är konstigt att när man går runt själv (eller, cyklar i mitt fall) ser man så mycket som man vill dela med andra, och när man får chansen är det så svårt att komma på någonting av det man tänkt. Och får prestationsångest. Vet du nåt bra fik? Man tänker så man knakar, så många! Nää... Och så sitter man på Coffeehouse by George eller nåt annat tråkställe. No more!

Vi hade disco i garaget.

I natt läste jag en timme innan jag skulle sova. Eller, för en gångs skull kan jag kalla det kväll. Och för en gångs skull? Jag som aldrig läser nu för tiden har verkligen fastnat. Det är som om det skulle vara en självklarhet att det är P3:s egne Morgan Larsson skrivit boken som jag är fast i. Det var länge sedan jag läste innan jag skulle sova. Jag fick tvinga mig till att inte bara ett kapitel till. Något sömnpiller är det inte.


Mer mer mer.

Höga berg och djupa dalar.

Jag mår nog fan lite dåligt ändå av att tänka på vinterkursen. En klump och vagt illamående. Jag vet inte vad som är värst: att ha misslyckats eftersom jag inte blev utvald (det hade ju ändå inte varit aktuellt med tanke på att jag kom in på utbildningen jag ville), att jag inte är där eller att jag vet vilka som är där.

Man blir ständigt påmind genom Facefuckingbook.