På juldagen lovade jag min högstadiekompis att hälsa på henne på jobbet, eftersom hon jobbar på samma jobb som mormor och mamma och vi var hos dem på högstadiet tillsammans så är det lite extra speciellt. Jag tänkte att denna gången ska jag verkligen hålla det, de allra flesta gångerna så säger man alltid att man ska ses men det blir aldrig av, jag ska visa henne att jag inte bara snackar... Idag var det tandläkarbesök på schemat så när jag vid lunchtid ändå var i centralorten så styrde vi upp en liten lunchdate på fiket. Och det var riktigt trevligt. Jag tänkte, vad kommer vi ha att prata om? Mycket, uppenbarligen. Men det ska till en deadline för att man ska ses...
Det jag egentligen skulle komma till med lunchdaten var att den åts på fiket där jag ofta åt när jag jobbade, och där mr:n också ofta äter. Jag var konstant nervös över att han skulle äta där idag och hur jag skulle bete mig i så fall och om jag skulle hälsa och... Jag ville verkligen inte att han skulle komma för det skulle bli så jobbigt. Men ändå ville jag ju att han skulle komma bara för att få se honom och att han skulle se mig. Men jag inser hur barnsligt det är. Att jag liksom inte är över honom även om jag inte vill ha honom. Jag vill ju att han ska vara intresserad av mig ju! Det stavas fortfarande E-G-O. Skärpning!
Det har inte blivit mycket packat idag heller. Mer organiserat är det dock och jag har gett mig på köket. Och jag har tagit det viktiga beslutet att jag ska köpa slutstädningen. Så skönt att slippa. Är det nåt jag inte gillar egentligen så är det att städa! Jag tycker om när det är rent och att gå och plocka lite. Men riktigt grundlig städning... Usch så tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar