Underhållaren?

Vi hade en del tid att slå ihjäl efter redovisningen i eftermiddag och när vi hade haft vår dagliga känslocirkel i klassen kom jag att tänka på en anekdot med dansbrudarna över vägen som handlar innan de ska börja dansa jobba. De är väldigt exhibitionistiska många av dem. Jag kände att jag ville berätta för klassen. Underhålla dem lite. Jag tänkte på utveckling och att våga ta min plats och faktiskt berätta något.

Och jag lyckades. Inte utan ööh, typ, åssåbah... men jag lyckades få dem att skratta. Och jag vågade stå där inför alla och ta deras tid, på eget bevåg. Ja, jag pratar vanligtvis annars också, och berättar men det kändes som att det var på ett annat sätt i dag. Och det var roligt.

Sen började en lång diskussion om dessa flickor, och stället och männen och drinkarna...