Det är verkligen en ständig pendelrörelse. Fram. Och tillbaka. Ena dagen så, nästa timme så.
Jag började dagen med ett spinningpass. Ledaren var faktiskt rätt kass och jag tänkte att jag faktiskt skulle göra det bättre själv men det var ändå så skönt att sitta där och trampa. När inte krampen höll på att krypa på med jämna mellanrum. Traditionella bananpannkakor avnjöts för sista gången innan det blir utlandsjobb för bananpannkaksmakerskan. Tur på stan med dennes vän och livet kändes så bra. Sen skulle jag prova en klänning i strl 40(!) som jag tänkte kanske satt lite lite löst men kunde knappt få upp dragkedjan. En sån liten liten liten grej bara förstörde hela resten av dagen. För jag förstår inte! Inte alls. Jag kan ju inte ha mina kläder. Jag har inte råd att köpa nya och skulle jag ha det skulle de ändå sitta kasst.
Och så tycker jag att det är tråkigt att inte Millan ska bo kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar