Jag förstår inte hur jag kan vara så desperat. Det känns som att jag utvärderar varenda man jag möter. Hur bra sambo han skulle vara. Om han skulle passa mig. Om vi kan flytta ihop och om vi kan skaffa barn. De allra mest intressanta brukar alltid plocka upp ett paket blöjor ur kundvagnen. Oftast i storlek Newborn, men inte alltid.
Jag gör mitt yttersta för att leva efter "Låt det komma till mig" och "Let go". Men definitivt inte när det gäller kärlek. Då är det som bortblåst. T.ex. är min polska läkare i Staden. Nej, jag har redan skrivit en gång förra helgen så det får räcka. Inte en bokstav. Men vänta kan man alltid göra. Vänta. "Let go"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar