Bearbetning av känslor efter att ha blivit dissad från högskolan fortsätter. Parklunchdate med avvisad talang - vad söker de egentligen? Ingen vet. Det känns skönt att prata om framtiden. Och om att inte nöja sig.
Jag har tänkt mycket på sköna möten med riktiga vänner. Heldagen på Nordiska museet. Stadsvandringen längs Nybroviken och ut på Djurgården. Fetinglyxfrukosten i lägenheten. Timlånga samtal. Och nya vänner som möts på elljusspår i duggregn och för lunch i parken. Jag känner mig lycklig på riktigt över att dela livet med vackra människor.
Och i dag har jag gett min första teaterpuss.
Okej, jag erkänner. Den första var inte en teaterpuss - det var jag som pussade min klasskompis. Men den andra, det var en teaterpuss. Min första. Mycket märkligt. Fast ändå inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar