En Facebook-"vän" beklagar sig över att livet är orättvist då dennes farfar är sjuk i cancer. Problemet är bara att orättvisan ligger i att det bedrivs för lite cancerforskning och att biståndet är för högt (det vill säga att vi hjälper andra istället för oss själva), inte att han drabbats av den fruktansvärda sjukdomen.
Hade jag varit en hjärtlös människa hade jag frågat henne om hon visste att många av världens befolkning inte får bli så pass gammal som hennes farfar blivit. Att få av världens befolkning inte har tillgång till närmelsevis av den sjukvård vi ser som självklar i Sverige och att många av världens barn dör av de enklast botade sjukdomarna.
Jag skrev ett blogginlägg istället och hoppas på att mina intervjuare för dagen ansåg mig som lämplig att hjälpa världens befolkning att leva ett friskare liv.
Detta är visserligen tveksamt då jag hade dåligt med svar på vilka mina styrkor var, ännu mindre mina svagheter. Och det trots att jag hade skrivit att jag jobbade med min personliga utveckling och hade god självinsikt.
Sa jag att det var ett nytt år nästa år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar