Otaggade drog vi på tisdagsfika på en måndag som definitivt kändes som en söndag. En upptakt tillsammans med delar av klassen för den Londonbaserade fysiska teatergruppen DV8:s Sverigebesök. Andra var definitivt mer taggade än vad jag var.
Väl i de mjuka fåtöljerna stiger förväntningarna för att sedan känna hur extremt trötta ögonlocken blir och jag rycker till sådär som man gör när man somnar till. Föreställningen handlar om islamofobi och skådespelarna håller som en föreläsning på engelska. Med min ovana att lyssna på engelska utan att ha text hänger jag inte riktigt med och efter att ha väckt grannen en gång somnar jag själv en stund.
När jag vaknar till ser jag det vackraste på hela föreställningen och lyckas efter det hålla mig vaken under den resterande delen. Det är ändå fantastiskt att se. De är så starka. Det är så artikulerat.
När jag blir stor ska jag vara med i DV8.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar