Jag kände hur den kom krypande. Nej, fel ord. Ett slag i magen. Men jag satt i kassan och kunde manövrera bort den.
Jag tittade nämligen på kvittot på skärmen och såg datumet. 2011-06-29. Det är ju så, man hinner inte riktigt med och dagarna bara går. I dag är juni slut. Slutslutslut och kommer inte tillbaka förrän nästa år.
Jag är alltid likadan. När löven börjar slå ut och det är sådär härligt skirt ljusgrönt är min andra (snabba) tanke efter att ha beundrat det: De kommer snart att falla av. Jag tror mest att det är för att skydda mig själv och påminna mig om att det inte är för evigt och att jag ska passa på att njuta och ta vara på varenda dag. Men så går dagarna ändå och, ja, helt plötsligt är juni slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar