Det är konstigt att kärlek, eller vad det nu kallas, ska handla om att dra och trycka. Först känns det så på och man vill säga stopp, sen vill man inte annat än dra när det där trycket lättas upp. Kan det finnas någon mening bakom detta ständigt uppkommande problem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar