Fan, jag skulle ju inte alls fastna med gitarren, utan jag skulle ju kolla på en film som jag hyrt. Möte i Toscana. Den är säkert skitbra, men här sitter jag och tar öppna ackord och känner mig som en världsstjärna. Inte alls, men jag kan sjunga sakta sakta till mina knackiga ackord. Och känner mig... stolt. Får jag. Min visa till Vis- och lyrikkvällen i december. Min dikt har jag också hittat! Två finfina dikter, från 20-, 30-talet tror jag. Nu är det bara en monolog av Strindberg som jag ska hitta och lära mig utantill, till på måndag.
---
Snart är det dags att jobba igen. 12-20 i dag och 7-17 i morgon. Behöver sömnen, för att vara pigg till i morgon eftermiddag då jag vill ut och springa en runda. Första intervallpasset i dag kändes så skönt! Jag älskar att jag kommit igång att träna.
Det ska bli spännande att jobba. Ska jag ge ut mitt nummer, eller inte? Jag blir alldeles för nervös. Det är trots allt uppenbart en flört. Helt klart. Varför gjorde jag det inte i dag, eller, varför var det så lång kö just då. Hm. Jag kanske inte borde...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar