Nej. Jag vet vad jag måste. Det finns inga alternativ.
Frankrike - du måste bli min.
Efter en härlig frukost på Petite France, som tog slut alldeles för fort (och då menar jag både maten och själva pratet och tiden), är jag än mer fast besluten. Det är någonting magiskt. Och om det sen i verkligheten inte är lika magiskt, nej, men låt mig då upptäcka det och få leva i verkligheten. Drömmen kommer alltid att finnas där och inte som en sån där härlig dröm som är fantastisk att fantisera om utan en sådan som jag alltid kommer att ångra att jag inte provade på. Min dröm om Frankrike växer sig bara starkare och är intensivare än jag någonsin trott att jag skulle drömma om något land.
Jag ska göra mitt bästa för att verklighet blir dröm och att dröm blir verklighet till våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar