Istället för textläsning har jag ägnat mig främst åt Betapet - denna drog. Inte nog med det - trickens långa färd förgylls av AngryBirds - RIO-versionen. Jo, jag är nog fast, jag.
Annars försöker jag pressa mig själv till att mumla meningar som Jag har har älskat honom i sex år, jag älskar honom mer än jag älskade mig mor eller Jag går ofta fram till honom, börjar själv tala till honom, ser honom i ögonen. Jag har inte någon stolthet kvar längre, inte några krafter att behärska mig. Jodå, det ska fastna till imorgon. Det ska.
En i klassen har bestämt sig för att satsa på Hollywood (fast det har hon inte sagt i klassen). Oj, vad liten jag känner mig då. Barnslig. Jag som tycker att dagarna i källaren flyger förbi, att jag utvecklas och kämpar. Man ska inte jämföra sig med någon annan, och jag är verkligen inte hon. Men visst känns det fjuttigt, jag som inte varit på en enda audition. Mer än till skolan, då.
Dessutom anordnas det någon form av festlighet i källarlokalerna till helgen. Och jag kanske inte kan gå, jag som sett fram emot mitt dekadenta leverne. Typ. Jo, det kan jag väl lika väl erkänna. Fast just nu känner jag att jag bara skulle behöva någon att krypa upp i soffan med. Någon att kolla på film med och likt No Strings Attached somna spoonande fullt påklädd efter att jag fått en mensmix-cd. Ja, tack. (Ja, nu har jag ju inte PMS eller något annat jobbigt men det är tydligen något som är modernt.)
Så, imorgon är det 1800-talsishkläder på och bara agera ur nuet. På onsdag är det uppspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar