Just nu känner jag mig bara så less. Less less less.
Var hör jag hemma? Inte hemma. Inte i Stockholm. Jag ska inte säga att jag inte har några vänner kvar här hemma, för det har jag. Och familj också. Men inget sammanhang. Och hade jag varit i Stan nu hade jag försökt att jobba. Vad är det för liv? Ja, det känns för jävligt att inse.
Och det är väl underbart att få fira midsommar med mormor och morfar. Egentligen. Jo, det är det. Om bara midsommar hade varit fler gånger om året. Dessutom är jag för en gångs skull ledig hela helgen vilket jag egentligen inte bett om och tänkte att Nu jävlar ska här firas midsommar. Fy fan vad jag gnäller. Gräv ner mig.
Morfars välmenande kommentar om att det nu minsann fanns plats för fästmän i de nyinköpta fåtöljerna satt som en träsko i skenbenet. Det är väl bara att skaffa sig en? Gräv ner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar