Om åtta timmar ringer klockan. Mobilen. Då är det heldag på fantastiska StDH. Jag ser fram emot en rolig dag men så är det också allvar. En gallring har redan skett och nu ska vi bli färre. Men jag ska bara ha roligt och ta mig själv på allvar.
Jag vill göra skillnad, sprida glädje. Och hopp.
Ny favorit! Hade aldrig vågat prova den om jag inte hade sett den hos några vänner. Som cream cheese fast utan löpe. Ibland är jag extrem, på jobbet äter jag parma.
Och: köp inte Hälsans kök i frysdisken - de tillverkar sina produkter på ockuperad mark i Palestina. Ju mer man vet desto jobbigare blir det att leva. Fast nej, ändå lättare.
På väg för att handla. Pär Lagerkvist i öronen, genom Frida Öhrn och Bo Sundström sitter fint. Ibland extra fint. Som när det skymmer.
Jag ska snart bli medlem i det kooperativa. Stort steg för en ICA-anställd, men ett naturligt och egentligen självklart.
Jag skulle lägga mig riktigt tidigt i kväll för att optimera återhämtningen inför tisdagens antagningsprov och för att sova igen nattens timmar (4 känns otillräckligt). Därför skulle jag åka hem direkt efter min exroomies dansteaterföreställning (såklart var hon lysande - så stark!). Vi hamnade istället på Burger King och tryckte veggieburgare, vissa med kyckling, pommes och hot cheesedip (allt för återhämtningen). Okej, när jag kommer hem då ska jag sova. Nej, jag måste prova att sätta upp håret i en snygg frisyr. Och alla kläder till musikalredovisningen har jag glömt plocka fram (en halv ikeakasse). Oj, kanske ska kolla datorn lite snabbt. Men jag skulle ju sova? Typiskt mig! Men nu när det blev såhär måste jag ta kort på min sjukt snygga söndagsfrilla för att blogga om den. Efter tio kort och inte ett enda där man ser mer än en hårkalufs lägger telefonen av. Det var nog inte meningen.
Ändå gör jag om det.
Och förresten är det nästan sommar.
Och frippan var sketsnygg.
Ibland intalar kanske själv att man är värd det. Ibland är man det! Som just precis nu!
Jo! Det är jag, eller, inte om nöjd är att man sätter sig ner och nöjer sig. Nej, alltså, jag är inte nöjd!
Däremot är jag riktigt jävla stolt! Jag gick vidare till steg två av fyra i antagningarna i till mimskådespeleri, jag gjorde mitt yttersta under halvmaran och gick in på 1:55:47, jag hade en sjukt kul kväll igår trots huvudvärk/värmeslag/viss matthet och på jobbet går det också bra.
I och med att jag inte är nöjd utan bara stolt kommer jag ge allt på tisdag för att visa att de ska anta mig, jag siktar på nya löparmål (2:45 runt Lidingö dyker upp i huvudet), jag ska fortsätta att blanda alkohol med vatten och på jobbet ska det också gå bra.
Huvudvärk. Trött. Ont.
På väg mot 25-årsfest känner jag mig som 50. Men jag har mina skäl: loppet gick bra, kanske 1.57. Och jag hann baka en ostkaka i födelsedagspresent.
Det blir nog ingen sen kväll.
Just idag. Känns livet så där bra att leva. Små bilder som gör det tydligt. Solen som skiner.
Nu ska vi repa musikallåtar - tamburiner och höftskynke. Utmaning! Haha. Tillsammans med de andra två tjejerna i klassen ska det bli riktigt rolig men med träningsvärken efter gårdagens audition kan det nog bli smärtsamt. No pain no gain, yeah!
Halvmaran Kungsholmen runt imorgon!
